FREDRIK SCHEIKE

Idag har varit en riktigt produktiv dag! Ärligt alltså, ibland kan man. Jag har, utöver att slita som en hund med det där sabla ogräset uppe på grusgravarna på jobbet lyckas åstadkomma väldigt mycket. Hade med mig datorn och mitt mobilinternet, i förhoppning om att det skulle gå snabbare att surfa där uppe, för att fixa med papper inför USA i höst. Så varenda rast har jag lyckats göra nått. I första blev i20-(visum)-papperna ivägslängda, på lunchen sökte jag studiebidrag och svarade på frågor (och hörde av mig om ang. fortsatt DJ-jobb!) och på det andra fikat blev det till att fixa betygen och betala räkningar. Fick ett mail förra veckan som andades panik över att de fortfarande inte mottagit mina betyg som skulle varit skickade för ca. 3,5 vecka sen.. Det löste sig iaf! Hämtade också min kavaj och lämnade tillbaka ett dåligt köp, så produktiviteten har legat på topp! Så nu inför USA ska jag bara ha en träff med ambassaden,förbereda monologerna och sen är vi good to go! I övrigt var de...

Igår så återupptäckte jag en gammal favoritlåt när jag, ute i regnet, vigde dagen åt att kratta kvist. Då jag tyvärr inte kan bädda in den får jag nöja mig med att slänga upp en länk till du-tuben och så får man spana själv! Kärlek

Jag vill redan från första början varna känsliga läsare för att följande blogginlägg är extremt ärligt och kan väcka väldigt starka känslor, dock är det något jag står för och känner att jag behöver ventilera. Så om någon tar anstöt efter detta är varken inte mitt ansvar eller mitt problem. Tar du anstöt känner du dig mest troligt träffad, och det är i såna fall lika bra. För ett tag sen uppmärksammade mig en vän på ett väldigt intressant problem. Vänner, samröre och prioriteringar. Vem som betyder vad för vem och vem som ger dig lika mycket, eller mer, tillbaka jämfört med vad du ger dem. Det handlar om energi, kärlek och tillit - det handlar om en sån vänskap där man inte blir orkeslös av att umgås med den andra utan där i det närmsta blir upprymd när man nått mötets slut. Framför allt handlar det om hur få såna vänner man har. För i dagsläget är de för mig så fåräknade att jag mår dåligt. Det har nått en nivå där många av mina närmsta vänner fått en rejäl avsyning och övertänkning i...

Hur berättar man för den som betyder mest att den människan får en att le - på riktigt?

Lugn helg verkligen. I Fredags så satt jag och Ottar och nördade medan folk var ute och härjade. I Lördags var jag sjuk och sen på kvällen skulle det ha blivit fest men efter att ha hållt mig nykter och kört runt överallt - först till Stan, sen Odensala, sen till Söder och sen upp på Arctura för att hälsa på Micke - så dog jag lite när jag kom hem. Det blev en riktigt lugn kväll där jag sjönk ihop med ett glas vin och lite praliner och bara myste istället. Och idag då? Mycket oproduktiv dag förutom att jag både diskat, handlat och lagat paj att ha till i veckan! Eller ja, det blir typ en lasagne-paj-fusion. Pajdeg och köttfärssås utan äggstanning, kan bli spännande! Saknar, längtar och hoppas! Kärlek