FREDRIK SCHEIKE

Vilken helg.. I Fredags skedde det helt otänkbara i Stockholm, en terroristattack mitt på blanka dagen, mitt i centrum, med den mirakulöst låga dödssiffran på 4 människor. Ett angrepp på Sverige, ett angrepp på frihet och ett angrepp på vad vi står för. Det hade varit så lätt att med hat och rädsla svara på ett sådant angrepp, framför allt alla de som var i närheten av attentatsplatsen och de anhöriga till offren. Istället svarar Stockholm och Sverige med vad? Kärlek och öppenhet. Medmänsklighet och omtanke. Godhet, generositet och empati. Helt enkelt, det enda sättet att faktiskt avväpna terrorn och att besegra den. Om vi inte är rädda och om vi fortsätter att leva precis som vi lever, fast ännu mera kärleksfullt så kan terrorism och fanatism aldrig rota sig. Jag är så stolt att jag spricker över hashtaggen som spred sig som en löpeld #openstockholm. Jag är så stolt över mina vänner som öppnade upp sina lägenheter och erbjöd stöd, kärlek, mat eller bara en kram. Samtidigt är

Det är en helt annan bild av verkligheten,  man får, när man, ser på sina egna handlingar genom andras ögon  När andra får tycka tänka och ställa och vara  Objektivt subjektiva när man får en bild upphållen, spegeln på ett motsvarande sätt, ett etui av tankar att förvara sålla och organisera när de egna blir andras och konsekvenser  man inte trodde fanns  blir synliggjorda när det helt plötsligt står i kontrast  sanning mot sanning mot sanning  inget svart/vitt utan en svag skymnings pastellfärgade palett Avsaknaden av en opartiskhet en sparsmakad men ekonomiskt hållen  tacksamhet för alla de som vill  och som känner att de kan genom en amatörpsykologs trestegskurs  analysera och färdigställa rättfärdiga  två hopp i taget även om det är så att vi bara har två tvära tärningskast kvar Där i en delad menings platityd  bakom tudelad filosofi  där i en vansinnesfärd för blinda råttor i en elektrisk labyrint måste man väl ändå vända sig om och känna efter att jag