Stockholm 7/4/2017

Vilken helg.. I Fredags skedde det helt otänkbara i Stockholm, en terroristattack mitt på blanka dagen, mitt i centrum, med den mirakulöst låga dödssiffran på 4 människor. Ett angrepp på Sverige, ett angrepp på frihet och ett angrepp på vad vi står för. Det hade varit så lätt att med hat och rädsla svara på ett sådant angrepp, framför allt alla de som var i närheten av attentatsplatsen och de anhöriga till offren. Istället svarar Stockholm och Sverige med vad? Kärlek och öppenhet. Medmänsklighet och omtanke. Godhet, generositet och empati.

Helt enkelt, det enda sättet att faktiskt avväpna terrorn och att besegra den. Om vi inte är rädda och om vi fortsätter att leva precis som vi lever, fast ännu mera kärleksfullt så kan terrorism och fanatism aldrig rota sig.

Jag är så stolt att jag spricker över hashtaggen som spred sig som en löpeld #openstockholm. Jag är så stolt över mina vänner som öppnade upp sina lägenheter och erbjöd stöd, kärlek, mat eller bara en kram. Samtidigt är jag så ledsen över de offer vi begraver i dagarna och att något så hemskt ska behöva hända för att vi ska komma tillsammans och faktiskt ställa upp som ett medmänskligt samhälle.

Att gå igenom Madrid idag var märkligt, att känna att vad som helst kan hända vilken sekund som helst, en vanlig normal dag. Det är en impotens men samtidigt en frihet. Det är en omöjlighet att veta när man ska dö, det är därför det är så viktigt att leva varje dag, varje minut, varje sekund som om det var den sista. Det är bara hemskt att man ska behöva bli påmind på det värsta möjliga sättet.

Don't be a stranger! Loves