FREDRIK SCHEIKE

Stulen tid. lånad tid, tid som inte tillhör mig och som egentligen inte tillhör någon. Tid som är linjär, cirkulär och exponentiell. Tid som är relativ och infrekvent. Tid som egen dimension och tid som en del av det vi alla är. Vad är tid och varför känns det som att jag sitter här fast jag inte borde?

Tusen gånger om har jag börjat att skriva och tusen gånger om har orden försvunnit ut i ingenting. Locket har lagts på och jag har suttit stilla och likt en tryckkokare låtit intrycken möras över en ofantligt lång tid. Det har varit alldeles för mycket på sistone och det är svårt att ta och ha egentid. Men ibland kokar det över, och man måste bara sätta sig ner - och vara.

Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne, eller ja, i mitt fall till Barcelone. Ja, den var dålig, men det har varit en fantastisk månad där jag haft möjligheten att boka två projekt, två olika annonser, en här i Madrid och en i Barcelona, samt en video för ett universitet här i Madrid nu i veckan.

Det enda sättet att inte få något gjort, är att inte göra det. Och det är precis vad som hänt här. Jag vill jobba på mitt skrivande nu när jag blivit klar med Filosofi B och har sökt in till både påbyggnadskurs i filosofi samt programmet för litteratur och skrivande till hösten. Men hur ska jag hinna och hur ska jag göra?

En god konversation med en god vän kan vara omvälvande, uppfriskande och omskakande och allt på samma gång. Och precis så var det igår när jag pratade med en av mina äldsta vänner som jag tyvärr inte pratar med allt för ofta längre, det blir helt enkelt så när livet ibland kommer emellan och distanserna gör att man inte lika lätt bara kan glida över på en kaffe.

Jag började i terapi förra året. Det känns konstigt att säga det. Terapi. Stigma? Ja, kanske det kanske. Egna förutfattade meningar? Definitivt.

Ja, nu är det tungrott. Riktigt tungrott, och samtidigt uppgivet. Inte alls lika glada miner som jag här har på ett av få kort jag lyckades spara. Hårddisken kraschade och det känns som om Timbuktu  haft ett finger med i spelet.

En ensam ros skjuter upp över buskaget och det är den enda blomma som blommar bland miljoner gröna blad. En enda ros har brutit sig igenom lövverket och får all beundran i sin ensamma majestät. En stilla ros blottar sig, men är också den enda som klarar av att livnära sig.