Tusen ord och en bild.
Jag skojar såklart om Timbuktu och hans låt "Resten av ditt liv", men när han rappar om att hatobjektets externa hårddiskar för all framtid ska krascha, så verkar han veta precis hur jävla jobbigt det faktiskt är.
Som av en slump så tog jag fram en av mina gamla hårddiskar i måndags och satt och bläddrade i gamla foton. För nostalgins skull, men också för att hitta content till mina sociala medier, samt produkter till min Etsy och min Society6. Jag varvade mina samtal med att hitta bilder på människor och platser, på tidpunkter och tillfällen. Nationer, kulturer, länder, personer, minnen och bortglömda äventyr. Kort och gott, bilder från nästan hela min ungdomsperiod. Från 2007 och framåt, ända upp till 2014, prydligt arrangerat i mappar med namn och datum. Jag var faktiskt riktigt impad av mig själv när jag satt där och gick igenom de tusentals bilderna.
Det var en härlig tripp från Åre, Östersund, Clermont-Ferrand och hela mitt Frankrikeår, via London, festivaler, första kärlekar, sista möten, projektstillbilder och bara vardagliga dokumentära foton. En salig blandning, ett hårt jobb att gå igenom och en fantastisk känsla som jag hade kvar när det var klart.
Idag när jag skulle koppla upp samma hårddisk, på samma sätt, med samma kabel och nästan på exakt samma plats som där den stått i måndags, så döm om min förvåning när den var helt tom. Hårddisken som har hängt med genom resor, genom år och strapatser, som jag alltid skyddat, var helt plötsligt tom.
Borta var alla bilder, mängder med tidiga skrivna projekt, ofärdiga och färdiga låtar och musikstycken, filer, filmer och fantasier. Allt. Puts väck. Och här står jag med ett fåtal bilder som jag skickat ut till kompisar, nära och kära, för att dela med mig av skratt och nostalgi, men av de tusentals bilder som var är det på sin höjd 20 som fortfarande finns kvar. Och inte ett enda dokument och inte en enda låt.
Jag som hade planer på att ladda upp allt till molnet, eller skaffa en FTP, eller ett NAS, hann inte. Och för det får jag lida en förlust av nästan sju års bildminnen. Vissa finns på Facebook, andra på Instagram, vissa finns i mina molndiskar men merparten är som sagt oförklarligt och oåterkalleligt borta.
Kommentarer
Skicka en kommentar