Ain't no Me, without Therapy.
Mår jag bra? Nej.
Det mest kortfattade svaret är nej. Jag var faktiskt riktigt deprimerad när jag började, och jag har väl insett att det har jag nog varit ett tag, utan att själv vilja ta tag i det, där utav den nu påbörjade terapin. Vad innebär detta rent konkret? En halvtimme i veckan satt jag framför datorn med min psykolog i Sverige och babblar om ditten och datten och jag får tid att reflektera. Vi kan prata om saker som hänt nu, och saker som hänt förut, och jag kände att jag började få ett förtroende för henne.
Efter att ha blivit uppmärksammad på att jag fick ett alldeles för billigt pris så var jag tvungen att avsluta mina sessioner med sagda terapeut, söka en ny som jag hittade, började och som till slut försvann efter förra sommaren. Och nu håller jag på att söka en ny, men det är ju en kostnadsfråga ännu en gång.
Vad innebär det att må dåligt då?
Ja, i mitt fall är det ju flera faktorer som har gjort att jag inte riktigt känner att jag orkar med vardagen alla gånger. Jag har ett enormt skuldberg, som jag försöker att beta av bäst det går, jag har ett jobb som jag inte är särskilt passionerad av som förvisso betalar bra men där jag är i en omöjlig situation, då jag inte kan få flera timmar på grund av livspusslet vilket gör att jag går back varje månad ett par hundra. Jag sysslar med mängder med grejer på sidan av för att försöka få ekonomin att gå ihop, säljer egna varor, min konst och mina magickort, mina tjänster som skribent och översättare, eller skådespelare, men plus-minus-noll är alltid någon krona bort.
Förutom att den relation jag dessutom har inte är optimal i alla lägen så känner jag att jag inte räcker till någonstans, jag är stressad på jobbet och när jag inte jobbar kan jag inte koppla av och bara vara då jag tänker på de timmarna jag inte tjänar pengar på. Jag är fullständigt besatt av tanken på pengar och räknar allt i någon slags matematisk formel där antalet timmar jobbade får vara mått på det jag kan spendera. Tankar som, den här koppen kaffe är alltså cirka 5 minuters jobb, är sånt som hela tiden snurrar.
När jag nu dessutom inte kan välja att ha egen terapi då det blir en alldeles för hög kostnadsfråga gör att jag inte heller bearbetar mycket av mina tankar, om jag inte slänger ut dem här på bloggen vill säga. Jag skulle vilja prioritera mitt eget mående, men just nu går det inte.
Till dig som har chansen, sök hjälp, dina egna förutfattade meningar är bara just det, fördomar och stigmat finns inte alls. Det är skönt att ha en ventil för att dig att fungera normalt, eller i alla fall normalare. Mental styrka är något jag både njuter och lider av, men mental hälsa borde vara en prioritet för alla.
Kommentarer
Skicka en kommentar