Inlägg

Lägg ihop ett och ett

Kära dagbok, här sitter vi nu igen. Eller hur var det nu man började när man var mindre? Eller var det alltid kära bloggen? Kära dagbok känns otroligt Sune, eller Bert, eller framför allt som någon av de där tjejböckerna, med hästar, stall och karaktärer vars namn jag aldrig hört och vars äventyr jag aldrig läst. Det blir dock ingen dagbok, det blir vad det blir. Ett hålrum att fylla upp med mina tankar, så håll till godo.

Rynkor, åkommor och ett trasigt armbandsur

Jag vet inte vad man kan kalla för en medelålderskris. För jag har aldrig varit medelålders förut. Jag vet inte heller vad man kan kalla för en 40-årskris, om det nu är något annat än just en medelålderskris, för jag har heller aldrig varit 40 förut. Det är jag inte nu heller, men jag är närmare än nånsin. Och ärligt talat, jag störs inte av det, så vad skulle jag krisa för?

Fredag den 13:e

Om jag hade fått en krona för varje dag jag hade funderat på att skriva någonting på bloggen igen så hade jag minst haft, kanske råd, till en kaffe. På riktigt. Nej, alltså, aldrig att jag fått så mycket. Eller kanske? Jag har ju inte slutat skriva, men det är skillnad på att skriva på bloggen och skriva dikter, berättelser, meddelanden och annat. Men här är vi nu i alla fall.

Om pengar.

Jag hittade en gammal text alldeles nyss. Något som jag försökt publicera via Ordkonst. Men ni får den här istället.

Platon?

Bild
Vad fan kan den skäggiga gamla greken vilja egentligen? Tydligen forfarande rätt mycket. Och då inledde jag redan det här inlägget någon gång i juli. Men lika aktuellt nu i oktober, som för drygt 2000 år sen. Tydligen.

VMA

Stulen tid. lånad tid, tid som inte tillhör mig och som egentligen inte tillhör någon. Tid som är linjär, cirkulär och exponentiell. Tid som är relativ och infrekvent. Tid som egen dimension och tid som en del av det vi alla är. Vad är tid och varför känns det som att jag sitter här fast jag inte borde?