FREDRIK SCHEIKE

Jag började skriva, slutade skriva, fortsatte skriva och raderade saker och ting till höger och vänster. Jag lät det ligga, jag lät det vara, jag lät det vila och vissa saker lät jag till och med glömmas. Och så kommer den där sprängande känslan igen. Den där känslan av att bara måsta få ur sig. Det är det eller dö.

"Vet du vad vi gör här?" "Eh, ja, alltså, ja. Erik har berättat lite." "Och vad har Erik berättat?", Frippe svängde direkt och såg rakt på Erik medan Jakob försökte hitta orden och Frippes assistent såg upptagen ut med att sortera papper från de tidigare intervjuerna. "Det beror lite på vilken avdelning, men," han ville inte säga rakt ut att de prackade på folk nåt de inte behövde till ett pris de inte hade råd med, "telefonsälj i stor bemärkelse."

När han släntrade in på kontoret dryga femton minuter senare, och totalt cirka 30 minuter sen, så var det inte direkt idel hurrarop som mötte honom. Hans kompis, Erik, som rekommenderat honom för jobbet stod i entréen och väntade på honom. "Fattar du vilken jävla åsna jag ser ut som just nu?"

Det var alltid lika spännande att lyssna på cikadorna på kvällen. Man kunde följa vad som hände i naturen, bara genom att lyssna på deras spel. Var det högt var det varmt. Tystnade de var det inte för att det blev kallt, men för att de blev skrämda. Och precis där tar också fantasin över, av vad blir de då skrämda?

Drömmar, ja. Vad är en dröm? Drömmar kan vara verkliga, de kan vara läskiga, de kan vara stora och de kan vara små. Drömmar kan hända när du sover men likväl när du är vaken. Drömmar är mål, men har också en ouppnåelig kvalité till sig. Annars skulle de väl bara heta verklighet?

Han stirrade upp i taket. Såg dammet virvla i ljusstrimmorna i den heta julimorgonen. Gardinerna rörde sig inte en millimeter och ljuset var av sådan kvalité att han visste att det var väldigt tidigt. Det var en jävla ovana han hade. Att alltid vakna först. Han hade gjort det sen lumpen och sen dess aldrig kunnat sova längre än till klockan 08:00, och då tyckte han att det var sent. Dammet dansade, katten sträckte slött på sig, lakanet hade han sparkat av sig, svetten lackade redan och huset låg tyst. Eller var det hela världen som gjorde det? Var han nu så öronbedövande ensam?

Tro int' att jag gett upp bara efter ett par dagar med min nya utmaning till mig själv. Ha lite högre förhoppningar kring det hela. TIll mig och till min i mångt och mycket väldigt splittrade självdisciplin. Jag kan vara otroligt strikt med mig själv i vissa avseenden och vara så som en alkispappa på 70-talet i andra. Det vill säga frånvarande och kränkande, gentemot mig själv alltså.

Att försöka bota min skrivkramp, dag 2. Eller dag 1. Eller kanske till och med dag 0. Jag bestämde ju mig igår, så vad blir resultatet T-X? Alla formaliteter åsidosatta, jag  sitter i alla fall här igen. Med en tom sida och låter mig själv präntas ner.

"I ensamhetens skogar är fallande löv ett godtyckligt sällskap." - Anonym

Totalt har jag 44 stycken utkast. Bara på bloggen. 44 stycken påbörjade tankar och verk som aldrig fullföljts eller tagit komplett form. 44 stycken inlägg med blandad kompott. Poesi, tankar och berättelser. Mycket vardag och mycket otaliga ord som aldrig kommit ut. Perfektionism? Idétorka? Brist på information eller inspiration?

"Om du inte gillar mina principer", sa Groucho Marx en gång, "så har jag andra." Och lite grann så är det som juli har artat sig. En lång helvetiskt varm månad där jag suttit under taknocken och ringt obekanta privatpersoner för att sälja VVS-tjänster. Jag som aldrig gillat B2C, alltså direktmarknadsföring eller business to customer, som det står för.

Eskapism - eskapism (engelska escapism ’verklighetsflykt’, av escape ’fly’), flykt från verklighetens problem.  1   En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist. Det man flyr till kan vara olika saker. En fysisk verklighetsflykt kan vara att åka på en resa. "[...] eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd." Alkohol och diverse drogers effekter kan också göra att man upplever att man slipper verkligheten för en stund. 2 "Lurar vi oss själva eller är viss verklighetsflykt en förutsättning för att orka med livet?" 3

Det här är ingen berättelse, det är ingen novell, det är ingen dikt. Det är väl knappt ens en essä, kanske ett kåseri eller är det helt enkelt bara flödesskrivning? Tankar som kommer och går? Ja, oavsett så har jag kommit till insikt med en hel del saker på sistone och min lilla klagomur är denna.

"The Jolly Joker", ett blått jokerkort låg på backen. Alldeles framför dörren. Det kunde ha varit slängt eller tappat där.  Det var dock mest troligt placerat. En blå joker, en klassisk narr, som håller upp en hel kortlek mot en vit bakgrund, kantad av vad man bara kan beskriva som "post-apokalyptiska" stjärnor. Och så texten såklart. "The Jolly Joker".

tomma paradishus lätta kommentarer rosa rosor högtflygande drömmar pioner klöver hemlösa katter som stryker kring en urlakad pool mimosas demonpiss förvrängda ansikten kubistens våta fantasi mänsklig otakt under operettpalmer varje sandkorn vänds bildar världar bortom fabelns AirBnB Greyhounds långa brygga som tar dig långt ut i havet,  piren brinner spöken i spökvåningar oasen för utbrända här svälter varken Satan eller barbröstade poeter här svälter varken Satan eller gravt alkoholiserade lyriker här svälter varken du eller jag. 

visste du att det är drygt fem grader kallare i olivlunden? mellan träden, tjockt lövverk dinglande frukter där solstrålar nätt och jämnt passerar det är därför ölburkar verkar trivas så bra tunga tomma flaskor vodka självordinerad farmaka i små små påsar sperman i en trasig kondom     den trasige trashanken mannen som "bara lagt sig för å.." alla konserveras de perfekt för gummiplastaluminiumnylon&depression tar länge för naturen att konsumera. Fredrik Scheike IG / Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Det plingade konstant i telefonen. Minst trehundra meddelanden i timmen. Om Dantes Inferno hade bakgrundsmusik hade det låtit såhär. Upp-och-nedvänd var det ändå en kakafoni med vibrationerna i bordet och ljuset som skvallrade. Tänk om meddelandet kom, trots allt. Får inte. Bör inte. Vill inte. Måste. Ändå. Kolla.

Hur ofta glömmer man bort en vän egentligen? Eller rättare sagt, hur ofta glömmer man bort vänner? Vi är många som saknar dig, men jag är väl den som har fått i uppdrag, eller ja, kanske inte fått det i uppdrag, men tagit på mig att skriva. Så, jag frågar dig igen, hur ofta får man glömma bort sina vänner innan ens vänner slutar att betrakta en som dito?

”Krasch.”