44
En resa bakåt i tiden är bara förnamnet. Utkast från så tidigt som 2007, och en blandad kompott från 2011, 2014, 2019 och ett gäng från förra året. Några är bra skrivna och skulle kunna putsas för att publiceras, vissa är moment och ögonblick som aldrig kommer tillbaka.
Mycket är alltså skrivet på ett sånt sätt som jag nästan alltid skriver. Kanske inte tidlöst, men som ett foto ur albumet som kan beskrivas som mitt liv. Små tankar som kanske ändå låter evigheten eka genom dem. För är det ändå inte djupt mänskligt? Ett ögonblick som är allt. Allt som är ingenting och däremellan.
Det är nästan lika intressant att kika igenom saker och ting som aldrig sett dagens ljus som det som faktiskt blivit det. Att släppa perfektionismen är också bra och att faktiskt avsluta saker som jag påbörjat är väl också en del av det terapeutiska arbetet som jag kämpar med. Fan vad svårt det är att vara människa. Alla brister och fel och problem vi har. Ännu svårare blir det när man blandar in relationer till andra levande varelser och dessutom väger in deras problem och brister. Där blir det i kubik.
Och ingenting verkar ha förändrats på den fronten. I alla fall inte om man ska tro min blogg och både mina opublicerade och publicerade inlägg. Vad beträffar alla andra människor, antar jag att det är likadant. Man växer upp. Problemen försvinner inte, eller förminskas inte. De förvandlas och förädlas och sätter allt mer på spel.
Jag ska se om jag kan hitta tid att faktiskt gräva upp något att faktiskt göra klart.
För det är 44 här. Och minst 100 till i alla mina skrivhäften.
Kommentarer
Skicka en kommentar