FREDRIK SCHEIKE

Väsensskilda. Är det så vi är? Män och kvinnor. Ja, på en binär skala alltså - så mörda mig. Män är från Mars och kvinnor från Venus? Jag vet inte, jag har inte läst kultklassikern, eller kult och kult, men klassikern i alla fall men bara titeln får en att tänka till. Och frågan som ligger till grund för allt är ju ändå på något sätt byggt i kärlek. Hur kan vi bygga förståelse mellan två personer som till synes verkar vara helt olika? Enkelt, kanske, men svaret måste väl ändå vara; genom att se till det mänskliga.

Ett av de stora problemen jag har här i livet är att jag är riktigt dålig på att avsluta saker och ting. När jag säger riktigt dålig, så menar jag verkligen riktigt dålig. Jag kan börja 100 projekt samtidigt med lika mycket entusiasm och passion för allihop, men när det kommer till ett genomförande och ett avslut, då är jag som bortblåst. Kontinuiteten har blivit en last och jag en kunnig kapare av densamme.

Hur mår du?

Det har gått "länge" nu, mellan varven att skriva, och det är mycket tack vare projekten som ni ser här ovan. Det handlar inte om att det inte händer massa saker, trots att tiden står still, utan att jag fastnar i "upptagenhetsfällan" som så många gånger förr. Men tack också till kommunen där vi bor, som faktiskt stöttar oss kulturarbetare i Corona och Covid-19-krisen.

Måndag igen. Helgdag igen. Vad är det för skillnad på en röd och vanlig dag, när butikerna och alla samhällsnyttiga tjänster som får vara öppna ändå alltid stänger vid 12:30? Har någon ens märkt att påsken kommit och gått mer än på de färggranna girlangerna, godisaskarna och chokladkaninerna i mataffären?

Ensamheten, den stora tysta, mörka ensamheten. Coronaheten? Jag går på gatan och försöker i vanlig ordning att dränka oljudet från bilar med min musik i lurarna. Den som alltid ackompanjerar mig. Men plötsligt bestämmer jag mig för att ta av mig min skyddande hjälm och bara lyssna.

Tjipp o hajk från Coronaland, gott folk. Vilken tid att vara vid liv och ha hälsan i behåll! Eller hur? Det är svårt att hålla humöret uppe, när melankolin bokstavligt hänger ut genom fönstren.

Skinnjackan hade åkt på, mest av slentrian, det var ju ändå November och det borde vara tillräckligt kallt för att behöva skydda sig. Att temperaturen så där tidigt på morgonen ändå stod på behagliga, onaturliga, 15 grader enligt telefonen var något han inte alls noterat. Månen var rund och kall och gatan badade i det orange-gula skenet från gatlyktorna, neonskyltarna och en och annan förbipasserande morgonpigg buss. Det luktade fortfarande gårdagskvällen, den desperata jakten one-night-stands och sönderrivna soppåsar som någon uppenbarligen försökt hitta föda i. Hund eller människa, det är svårt att ha en uppfattning om när morgonkaffet fortfarande ekade med sin frånvaro. Säkert är att han själv kände sig mer som hund än människa denna morgon och skulle ha rivit upp både ett och annat om löftet av en nybryggd espresso kunde infrias.

You are not restricted, limited or bound by your past. You are, today, completely free of your past. That's what Saturday's (although I recovered it today) central thought for my meditation was. Now what does that mean? What does "being free of your past" actually mean? As I was meditating, I of course kept reciting the mantra to keep my mind focused, but I've also learned that you accept the thoughts that pop into your head, because if you actively ignore them they will only grow stronger. So I felt sadness and I almost started crying when thoughts of my past came into my mind. Why is that? I don't really know.  I've always believed that your past is what defines where you are right now which in term means that you are a product of it, not that it holds you captive. Your present day and moment are all products of what choices you've made in the past. Everything, no matter how small or big has lead you to this moment and all your choices a...

Uttrycket "I got the world in my hands" har för mig länge varit ett ganska tvetydigt och svårt begrepp att verkligen tolka. Helt plötsligt har jag kommit på det - jag har knäckt det. Det handlar inte om pengar och det handlar inte heller om att någon äger så mycket så att man kan kalla det för att han har hela världen i sin ägo. Det handlar helt enkelt om att se världen som en rad med möjligheter att upptäckas. Det handlar om att hela världen ligger öppen för en, bara man vill, kan och framför allt vågar. Jag pratade idag med en tjej på jobbet och hon proklamerade länge och väl hur hon redan sen fem års ålder efter att ha sett ett program på TV drömt om att bli inredare och inredningsarkitekt. När hon nu fått papper och ett erbjudande om en skola i Italien - med just den exakta linjen - så tvekade hon. Hon var beredd att avsäga sig hela sin dröm för att bara låta den bero. Varför, undrade dumdristigt jag? Har du drömt om något så länge så är det ju inte direkt så att du inte ...

Jag sitter här efter en galen liten tripp upp till Åre för att hälsa på mina små mysiga vänner däruppe. Robin, Torbjörn och Viktor säsongar ju där så det känns ju inte som att jag kan åka iväg till London utan att ha träffat dem. Jag har ju saknat dem ju! Jag träffade även Jenny - och ja. Hon har nått speciellt, verkligen - jag har saknat henne jättemycket också och det märkte jag igår! Åka upp i bil - knappt någon sikt och ligga bakom en lastbil som yr upp snö så att man knappt ser nått - och åka hem i tåg för att André och Johan valde att stanna kvar tills imorrn. Jag hade hoppats på att det skulle åka tillbaka idag så att vi skulle kunna åka hyfsat tidigt - men icke! För det första var inte en käft särskilt körduglig imorse och för det andra så hade de inte räknat med att åka tillbaka. Det var en flippad kväll igår och vi träffade sjukt många roliga människor. Viktors arbetskamrater uppe i Nya HSB (våga vägra "torpet"), var nästan höjdpunkten. Jag hade gärna stannat bra my...

En underbar dag! Verkligen! Bokat Prag med grabbarna grus - så som det ser ut nu så drar Jesper, Oskar, Robin och Jag till Prag den 19:e och kommer hem den 23:e November. Galet skönt! Innan dess ska jag ju hinna med Frankrike, Örebro, kanske en snabb visit i Stockholm och två stora fester! Good times!

Happ. Sista dagen som tonåring? Känns ganska skumt egentligen. En ålder, en era som liksom passerar - jag har ju varit tonåring och liten i 7 år nu - och nu aldrig mer? Visserligen har jag väl varit allt annat än en tonåring längre än 7 år - men ändå! Imorgon smäller det på fler än ett sätt. Jag blir 20 - och då en era går i graven börjar en helt ny! Vuxenlivet! Jag tror nästan att det är som Oskar så klokt sa: "Jag längtar till att bli vuxen, för jag tror inte att du och jag riktigt har varit som klippta och skurna för att vara ungdomar." Det kanske är så? Fast nu när jag har varit lillgammal nästan hela uppväxten så kanske jag blir motsatsen? Omogen helt plötsligt - kanske börjar lida av Michael Jackson-syndromet och måste hävda att jag är ett barn? Äh, den som lever får se! New things come to pass! Alla ni som vill får jättegärna komma förbi på tårta imorrn, det kommer att finnas ett gäng så det är bara att dyka upp (och jag litar på att ni som läser vet var jag bor så där...

The great 50's! Woohoo! Glömt att berätta att jag sökt "massa" utbildningar till hösten också. Jag satt precis som, uppenbarligen, mängder av andra människor i måndags och sökte för fulla muggar, men då sidan Studera.nu inte riktigt pallade trycket så kraschade den flera gånger. Kändes skönt att de förlängt ansökningstiden till midnatt i fredags natt - satt faktiskt och passade på att söka nått mer. Jag får se om jag hoppar på någonting eller om det blir Thailand som Robin planerat. Jag kanske tar en distanskurs i alla fall så att jag har nått att göra under tiden jag väntar på att Robin ska mucka. Oavsett så känns det som att livet börjar bli lite allvarligare nu till hösten, vuxenlivet väntar så att säga. Utbildningar jag sökte först var i alla fall: Sen kompletterade jag med Franska, Spanska och allmänt liknande kurser som fanns på distans. Jag får se om jag kommer in och om jag hoppar på nått. Alla dörrar står öppna för framtiden med tanke på vad jag har för betyg oc...

Det finns en del vackra människor ändå? Inte sant? Man behöver inte älska alla hela tiden men man måste dock inse att älskar man dem inte - riskerar man mycket. I de bråda dagar och de onda tider jag för tillfället lever i, d.v.s. med bouppteckning imorrn och begravning på Fredag, så måste jag ändå känna en sorts tillfredställelse. Ibland hatar jag mina vänner. Det måste jag erkänna för mig själv . Men idag så har jag mött underbara män och kvinnor och insett att en omväxling ibland, förnöjer. Jag längtar efter livet, jag längtar efter kärleken och trots att gymnasiet är kul tror jag att universitet kommer bli roligare. Tack för att ni finns trots att jag kan vara en riktigt jobbig jävel ibland.