FREDRIK SCHEIKE

i ett ögonblick, kortare än ett ögonblick. där sekunder blir, timmar förblir, tiden uteblir, är vi. de som aldrig, fast alltid, älskar, vi som alltid, fast aldrig, är annat än samman. Fredrik Scheike, 27/7/2011

håll om mig, håll om mig igen tills det enda jag åter andas, är du. kväv mig i ditt grepp, tills ditt och mitt, blir ett. ge mig din hand, men få mig att inte ta den, röva bort mig, iväg på dina vingar av eld, tills himlen brinner, och det enda vi andas, är varandra. håll om mig, håll om mig igen, vi glöder redan. Fredrik Scheike, 26/7/2011

För en vecka sen hann jag med att sätta upp hyllorna, få upp de flesta böckerna, fixa nästan hela köket och nästan hela klädkammaren. Det kändes sjukt skönt att ha hinna med så mycket på så kort tid. Nu har jag dessutom fått upp DJ-bordet och allt vad det innebär, stuvat undan lådor och fått upp skrivbordshyllan - så nu börjar det faktiskt att se ut som ett hem. Banne mig, till och med en tavla och gardiner har ju åkt upp! Då var det bara resten kvar då, så att säga..! Kärlek

Det känns lite vemodigt, ärligt talat, men samtidigt lite bra. Att få ha varit i Bjursås sista gången för den här gången och få hämta saker som betyder mycket för mig, som är kopplade till minnen och som jag kan skapa nya minnen runt ikring. Jag ska inte ljuga, för det har inte varit lätt hela helgen, men med fantastiskt stöd av Mor och O och J så har det gått över förväntan. Att få sitta och snacka strunt, att kunna ta en pilsner och skratta medan solen långsamt går ner över bryggan - det är vackert. Det är kärlek, respekt, ömhet och omtanke om både det som har varit och det som är. Jag är så otroligt tacksam för allt det jag får vara med om - motgångar och medgångar, för allt gör det mig till den jag är idag - och jag vill inte vara någon annan, hur mycket folk än försöker ändra på mig. Älska mer, varje dag! Kärlek

Och helt plötsligt känns det som om man tagit ett skutt, sisådär 6-7 år bakåt i tiden. På den tiden då man bodde hemma, allt var frid och fröjd - toapapper och mjölk kostade inte ett ruttet lingon, polarna fanns alltid hemma och man drack oboy ur halvlitersglas. Här sitter jag nu, med min gamla goda stationära dator och gör just detta. Dricker oboy ur pintglas! Och SOM jag har saknat det sen..! Det är det enda sättet att dricka det på och det känns bra - trots mitt påstådda skutt bakåt i tiden. Jag har tagit många skutt bakåt på senaste. Det blev en hel del dragningar i mungipan när jag hittade en mapp med gamla protokoll och rapporter från allt från 1:an till 6:an. Jag kände igen mig i mycket och jag vet exakt hur jag kände mig när jag fick fylla i ledsna och eller glada gubbar i 1:an, jag vet exakt hur jag kände mig när hela min självkänsla sjönk över ett dåligt "betyg" i fyran och jag vet exakt hur det kändes året efter då jag var så understimulerad att jag fick börja läsa