I'm Ready For Life
Och helt plötsligt känns det som om man tagit ett skutt, sisådär 6-7 år bakåt i tiden. På den tiden då man bodde hemma, allt var frid och fröjd - toapapper och mjölk kostade inte ett ruttet lingon, polarna fanns alltid hemma och man drack oboy ur halvlitersglas.
Här sitter jag nu, med min gamla goda stationära dator och gör just detta. Dricker oboy ur pintglas! Och SOM jag har saknat det sen..! Det är det enda sättet att dricka det på och det känns bra - trots mitt påstådda skutt bakåt i tiden.
Jag har tagit många skutt bakåt på senaste. Det blev en hel del dragningar i mungipan när jag hittade en mapp med gamla protokoll och rapporter från allt från 1:an till 6:an. Jag kände igen mig i mycket och jag vet exakt hur jag kände mig när jag fick fylla i ledsna och eller glada gubbar i 1:an, jag vet exakt hur jag kände mig när hela min självkänsla sjönk över ett dåligt "betyg" i fyran och jag vet exakt hur det kändes året efter då jag var så understimulerad att jag fick börja läsa språk. Lärarna visste inte vad dom skulle göra av min vetgirighet så jag fick helt enkelt kunskapsstimulans som annars kanske hade varit en katalysator för annat.
Sjukt intressant att se vad, och hur, vuxna uppfattade det jag uppfattade. Min mobbning syntes aldrig i något papper, men istället fokuserade det på huruvida jag hade varit taskig mot någon annan (personen som mobbade mig). Att se hur det vinklas och vrids - och försöka sätta sig in i lille Fredriks roll genom allt.
Mycket dyker upp i flytt ska ni veta.
Kärlek
Här sitter jag nu, med min gamla goda stationära dator och gör just detta. Dricker oboy ur pintglas! Och SOM jag har saknat det sen..! Det är det enda sättet att dricka det på och det känns bra - trots mitt påstådda skutt bakåt i tiden.
Jag har tagit många skutt bakåt på senaste. Det blev en hel del dragningar i mungipan när jag hittade en mapp med gamla protokoll och rapporter från allt från 1:an till 6:an. Jag kände igen mig i mycket och jag vet exakt hur jag kände mig när jag fick fylla i ledsna och eller glada gubbar i 1:an, jag vet exakt hur jag kände mig när hela min självkänsla sjönk över ett dåligt "betyg" i fyran och jag vet exakt hur det kändes året efter då jag var så understimulerad att jag fick börja läsa språk. Lärarna visste inte vad dom skulle göra av min vetgirighet så jag fick helt enkelt kunskapsstimulans som annars kanske hade varit en katalysator för annat.
Sjukt intressant att se vad, och hur, vuxna uppfattade det jag uppfattade. Min mobbning syntes aldrig i något papper, men istället fokuserade det på huruvida jag hade varit taskig mot någon annan (personen som mobbade mig). Att se hur det vinklas och vrids - och försöka sätta sig in i lille Fredriks roll genom allt.
Mycket dyker upp i flytt ska ni veta.
Kärlek
Hm, låter alldeles FÖR intressant med mobbningen.. Vad mer har jag missat genom åren???
SvaraRadera