FREDRIK SCHEIKE

Susan Sontag, amerikansk filosof, författare och politisk aktivist delade in sitt liv i två delar. Före och efter att ha sett vad människor är kapabla att göra gentemot andra, före och efter den mänskliga ondskan som hon såg på bilder ifrån ett koncentrationsläger i Nazityskland. När jag hörde detta så slog det ner som en bomb, och alla bilder kom tillbaka. För jag har själv sett det, med egna ögon, och det går inte att vända tillbaka.

Det känns kanske lite kliché, som att alla som varit med om det gör det. Men sanningen är att det inte går att förbise ögonblicket jag blev pappa som ett av de absolut största och mest livsomvälvande ögonblicken i mitt liv.

Jag är 18, nyss fyllda, och rätt naiv och ditintills rätt så oskyldig Jag är 18 och bosatt i ett annat land med ett annat språk och en annan kultur. Jag är 18 och i en handvändning vet jag inte längre om jag överlever tills dess att jag fyller 19.

Ja, nu är det tungrott. Riktigt tungrott, och samtidigt uppgivet. Inte alls lika glada miner som jag här har på ett av få kort jag lyckades spara. Hårddisken kraschade och det känns som om Timbuktu  haft ett finger med i spelet.

Tystnaden är något jag märkt väldigt mycket av på sistone. Och då framför allt min egen. Jag är mycket inne i mitt eget huvud och det stör andra som är runt omkring. Jag är sparsam med orden och jag utför saker i tysthet istället för att basunera ut vad, när och hur jag ska göra något. Tystnaden har blivit väldigt viktig i den fullständiga kakafoni jag lever i. Men det är ändå aldrig riktigt tyst.