FREDRIK SCHEIKE

Jag ligger på ett hotell i Aranda de Duero, inte jättelångt hemifrån, men tillräckligt för att inte ha möjligheten att sova hemma då jag har föreställning här imorgon klockan 10:00. Jag har precis haft två föreställningar idag i Burgos som ligger ytterligare en timme norröver och ska alldeles snart till att sova, men det kliade så i fingrarna, trots att ögonen känns tunga att jag ligger här och skriver, igen.

Det regnar ett stilla regn utomhus, mörkret har lagt sig för längesen och jag hör själv hur jag andas allt långsammare. Stilla knäpper fingrarna mot det mekaniska tangentbordet när stormen tilltar och mina nya lakan frasar i otakt med regnet som nu fullkomligt öser ner. Tankarna är luddiga, tankarna är trötta och hjärnan verkar återigen sväva ut i det förflutna och jag vet inte om jag ligger i mitt pojkrum på Ärtvägen och tittar ut genom fönstret från min våningssäng, om jag känner doften av nymanglade lakan med mormor i Upplands Väsbys tvättstuga eller om jag hör plåttaket på baksidan i Bjursås som täcker verktyg, färg och fernissa. Oavsett vad, jag är här - och där, samtidigt.

Fredag, är det inte alltid fredag nu för tiden? Jag har halkat efter i tidsschemat med bloggen och kommer att klumpa ihop dagar till längre passager nu för tiden, för att kunna "hinna ikapp" mitt eget liv. Poetiskt ändå, att ha så pass mycket tid men ändå inte ha tid till något, det säger lite grann om hur vi lever och hur jag är funtad.

(Inte mitt foto.) Metron i Madrid är sig lik tydligen, folk tränger sig, ska till jobbet, blir ännu trängre då det går färre tåg. Plattformarna är överfulla, och en tickande virusbomb. Rena rama Coronaparadiset. Men vad gör man inte då pengar ska in, har räkningar att betala, hyra, hypotekslån?

(Shot with my Canon EOS10D in the summer of 2017.)

(Expired Kodak EKTAR1600 featured on my IG.) Fredrik Scheike IG / Twitter:  @fscheike //  fb.com/FredrikScheikeActor

("Gestalt", appearing on my IG .)

In less than a month's time we're premiering "LLA-VES" written by Nerea Lovecchio , my extremly inspirational wife, and produced by her studio Estudio Nerea Lovecchio . Not only am I nervous about the premiere, it's by far one of the most challenging roles that I've ever tackled and I'm so grateful for the opportunity. The play revolves around a family of three and the peculiar situation that they are all in. When odds and ends untie, the plot evolves and when the tension rises, their relationships are tried and tested to the max. The challenge of this role is something that I've always wanted to tackle and the evolution of this character, before and during the performance is something that I am working intensely on. It's also a great deal of fun accepting the challenge, once again, of acting for adults in a language where I am still not 100%, Spanish. It pushes me even further, both mentally and physically than I ever thought possible...

By and large, we're pretty much living the dream as actors when we are able to support ourselves by doing what we actually love to do. When we don't have to run with the tail in between our legs to the closest Starbucks in order to scrape together the last little pennies for rent every month. When we actually do what we love and get paid for it, that right there is the epitome of success. Which of course leads me to talk about something that I'm so darned proud of and proud to be able to support. I'm talking about Nerea's latest project which is her studio, aptly named "Estudio Nerea Lovecchio". I know it's been a dream for her for quite some time now, but now finally the stars have aligned and made the opening of her own space possible. It's something truly emotional to watch your partner actually make a dream come true. It's a profound shared joy that I feel and an enormous sense of pride for her bravery and entrepreneurial spirit, becaus...