"Våren i Paris."

(Shot with my Canon EOS10D in the summer of 2017.)

hur smakar egentligen
den odelbara oändligheten?
den vars puls man känner
när man släpper på spänningarna,
och kattlikt kurar ihop sig invid livets fötter
i hopp om åtminstone
småskalig empati?
man jämför sin kropp

men aldrig sin själ,
den som väger minst och mest.

katten som flyr långt bort på sängen,
undrar plågat vem var och varför just jag?

ett bokmärke
är ingenting annat
än en tafatt, krystad, elegi
över ofärdiga tankar
stilla i industrins metamorfos,
slås vi av ljuden och orden från förr
som mer och mer
binder oss till skärmens avskalade utopi
  vi befinner oss ojämlikt mellan
  avslagen öl och vardagssamtal

så hur vore det då fröken?
med en släng, om än så fingerad
empati, i min tomma kånk?
din värme gör mig zombielik
för där du är,
uppklistrad för alla att se
  mötte jag visst Din vår i Paris
  tvåtusenfjorton och flera år för sent.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor