FREDRIK SCHEIKE

(Gunilla Bergström) Det finns bra dagar, det finns dåliga dagar och det finns dagar som mer eller mindre är bäst att bara försöka bearbeta på en gång. Nu kanske det låter tufft att döma ut 24 av gårdagens alla timmar, men faktum är att jag sov cirka 6 av dem och jobbade över 12 timmar och 50 minuter. Så jag kan nog i ärlighetens namns ge gårdagen en känga.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för ovanlighetens skull. Men huvudet är så fullt så att jag måste få ur mig brottstycken av det som snurrar i alla fall. Det är ilska, glädje och sorg, det är stress, tappad fokus och det är en prestationsångest, det är kaos i hjärta och hjärna och i kommunikationen dem emellan.

Vem sa det först, Shaw eller Wilde? Vissa tillskriver citatet någon anonym källa för tusentals år sen, men det låter onekligen väldigt taget ur luften. I onsdags fick jag för första gången upp ögonen för vad det verkligen betyder.

So there she was, posing, smiling, pouting her lips and acting all cool. Pulling up the victory sign and pouting her goddamn duck lips, laughing as there was nothing wrong with the world whatsoever. Her friend is laughing too, taking a lot of photos, making sure that every pose and every twitch of that smile is well documented. No selfie can be complete if not for another 40 takes. You have to get the right one in order to be perfect. And I'm on the other side, watching this whole spectacle, feeling my stomach churn and turn, with huge amounts to just go berserk at everything that is going wrong with this world. I'm on the other side, not wanting to observe, but I do. I cannot divert my eyes from this continued perversion of human ideals, and as another flash pops, finally my train comes to the rescue. The girl, the lost little teenager who's trying to get just another like for her Instagram/Facebook/Twitter page is oblivious to the fact that the poster shes' p...