Youth is wasted on the young.
Vem sa det först, Shaw eller Wilde? Vissa tillskriver citatet någon anonym källa för tusentals år sen, men det låter onekligen väldigt taget ur luften. I onsdags fick jag för första gången upp ögonen för vad det verkligen betyder.
Nej, det handlar inte om sura gamla gubbar som avundas de unga. Nej, det handlar inte om åldersnoja. Nej, det handlar inte heller om en typ av besserwisser-aktighet där man tänker om du ändå bara visste vad som kommer sen.
Nej, det handlar inte om sura gamla gubbar som avundas de unga. Nej, det handlar inte om åldersnoja. Nej, det handlar inte heller om en typ av besserwisser-aktighet där man tänker om du ändå bara visste vad som kommer sen.
För att ta det från början, jag var på väg till kontoret efter lunch, sådär klockan 14:00 mitt på dagen, och sprang, med min kaffekopp i högsta hugg, technon dunkades i lurarna och försökte samtidigt hålla mig ajour på jobbets teams-kanal för att se att jag verkligen inte missat något under morgonen. Och då hände det, precis vid övergångsstället vid bageriet så mötte jag ett gäng med unga tonåringar som inte kan ha varit äldre än 16. Nån snubbe i T-shirt som stod och nös, det var trots allt kallt ute för att vara Spanien, dryga 5 grader celsius, ett par tjejer i alldeles för lite kläder och några andra killar som pratade eller gick om vartannat halsandes energidryck.
Jag hastade förbi och kände för första gången en vilja att ta tag i, ruska upp och fråga vad i helvete de håller på med. Fattar de inte att livet är kort? Fattar de inte att det finns bättre sätt att spendera tiden på än att stå och bli förkyld framför den lokala kiosken, halsandes saker som kan användas som sköljmedel för stålrör? Förstår de inte att det inte är särskilt häftigt att stå i T-shirt och bli kall för att försöka impa på nån annan, när man dessutom står och nyser som en idiot?
Jag förnam mig min egen ungdom och insåg att mina ungdomliga beslut egentligen kanske inte var så mycket bättre. Jolt cola och rollspel eller Magic, lördagsfester eller LAN, där allt hade den röda tråden att ögonblicket just då var det enda som spelade någon roll.
Att den ungdomliga energin slösas på ett ögonblick i livet när man inte förstår att ta till vara på den är helt enkelt precis det Shaw eller Wilde menar. Omöjlighetens karaktär som har erfarenheter och vishet som en 30-40 åring men är lika ungdomlig och energisk som en 15 åring. Kanske är det väl i och för sig också så att den energin investeras, just för att ge de erfarenheterna vi sen lever på, men bilden av en snuvig 16 årig gifthalsandes snoriga armar har etsat sig fast på min hornhinna som höjden av dumhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar