Välj inriktning.
Kommer ni ihåg när man satt på SYO-konsulentens lilla kontor, blåögd, nervös och förundrad över hur stor världen verkade vara? Frågan kom alltid, lätt släpandes efter lite kallprat, så vad vill du bli när du blir vuxen? Plötsligt föll oket ifrån vuxensfären rakt ner över dina 14- eller 15-åriga axlar och på helt felaktiga grunder dessutom.
Ett semantiskt fel, ett logiskt hopp eller kanske en ren fallasi gör att vi lastar barn och unga, inte med att välja karriär, utan att försöka välja vem man ska bli eller vem man ska vara. Det är så otroligt dumt att behöva sitta och få en felaktig framtidsbild lagd i knäet på en, att man är synonym med det jobb man utför, när man istället bör tänka att ett jobb är ett jobb, och den du är är den du är. Du kan syssla med mycket, men den du är är något du bär med dig inombords. Du är summan av dina handlingar och ord, men inte synonym med dem då momentet och ögonblicket då du tänkte och gjorde en viss sak tillsammans med alla de omständigheter som påverkade det är förflutet. Konsekvenserna av det specifika handlandet eller tänkandet är dock naturligtvis väldigt synonymt med nutiden och du måste självklart hantera dem efter den bästa förmåga du besitter just nu.
Ett semantiskt fel, ett logiskt hopp eller kanske en ren fallasi gör att vi lastar barn och unga, inte med att välja karriär, utan att försöka välja vem man ska bli eller vem man ska vara. Det är så otroligt dumt att behöva sitta och få en felaktig framtidsbild lagd i knäet på en, att man är synonym med det jobb man utför, när man istället bör tänka att ett jobb är ett jobb, och den du är är den du är. Du kan syssla med mycket, men den du är är något du bär med dig inombords. Du är summan av dina handlingar och ord, men inte synonym med dem då momentet och ögonblicket då du tänkte och gjorde en viss sak tillsammans med alla de omständigheter som påverkade det är förflutet. Konsekvenserna av det specifika handlandet eller tänkandet är dock naturligtvis väldigt synonymt med nutiden och du måste självklart hantera dem efter den bästa förmåga du besitter just nu.
Varje dag så står vi egentligen inför valet vem vi vill vara just den dagen, eller rättare sagt, hur vi vill bete oss, vilka roller vi iklär oss och i vilken situation dessa roller passar in i. Varje moment är en evig föränderlig process där vi kanske inte alltid kan överblicka konsekvenserna, men får göra en analys bäst vi kan ändå, och möta dem när de väl kommer. Kausaliteten enligt Hume där vi inte kan se hur något påverkar något annat på ett mätbart eller synbart sätt men vi uppfattar alltid effekten, eller den eviga föränderligheten enligt Heraklitus.
Var är det jag vill komma?
Inom lag och ordning är det just handlingen som döms, konsekvenserna som utmäts gentemot den som begår brottet beror på konsekvenserna hos andra av den handling som utförts gentemot dem. Det är inte personen i sig, per se, som döms. Visst, det är otroligt svårt att försöka sätta sig in i en situation där du skulle vilja gå och ta en kaffe med Behring-Breivik, just för att hans handlingar är så vedervärdiga och det är svårt, verkligen jättesvårt, att dissociera handling och person. Men, inom rättsväsendet görs det också ansatser till detta då man till exempel dömer en person till vård istället för fängelse. Det är ett system som bygger på en mer empatisk och humanistisk hållning. Och om nu rättsväsendet rättsstaten ska föregå med ett gott exempel för civilsamhället, varför har vi en uppfostransmodell och en utbildningsmodell som just som i exemplet ovan fullständigt likställer vad du gör med vem du är?
För att frammana min inre Marx, behöver kapitalistsamhället och överklassen att vi är vad vi gör? Om vi frångår den semantiska manipulationen och istället tänker att vi jobbar med något, istället för att vara det vi gör, hur förändrar det oss rent begreppsligt och kanske rent utav neurologiskt?
Med alla begrepp kommer associationer, medvetna eller omedvetna, och vi förknippar till exempel en snickare med ett lägre socialt stånd än till exempel en butiksföreståndare eller en bankir. Med ett lägre socialt stånd kommer andra associationer, lägre lön, sämre boende, längre arbetstider, sämre bankvillkor m.m. m.m.. Allt i en nästintill självuppfyllande spiral. Vi får nästan fixa idéer planterade redan från start när vi då dessutom frågar barn och unga vad de vill bli istället för att fråga vad de faktiskt vill jobba med.
Det är därför man som vuxen kanske fnyser tyst åt ett barn som säger sig vilja bli lycklig, hel, empatisk eller vis.
"För det var ju inte det vi menade (när vi tyst försöker passa in dig i ett samhällspussel)."
Kommentarer
Skicka en kommentar