Att vara egenföretagare

Att vara egenföretagare, att satsa på sig själv, att satsa på sin drömmar och rakt ut säga att du är beredd på att ta smällarna med det goda och det goda med onda. I Spanien kallas det att vara autónomo, eller ja, självgående, och det är precis en sådan typ av "anställningsform" jag jobbat under de senaste fyra åren, och nu också har lärt mig att hata.

Att vara egenföretagare kan vara hisnande roligt och man lär sig mycket, att vara autónomo i Spanien är ett straff och man får betala därefter. För att sammanfatta vad jag menar, som autónomo i Spanien betalar du ingenting för att registrera ditt företagsnamn till skillnad från att vara egenföretagare i Sverige, och det är väl också den enda vettiga fördelen för Spanien. 

Från och med dag 0 så måste du betala en typ av avgift, en kvota, som baseras på hur många år du har varit aktivt autónomo samt hur mycket du uppskattar att du kan fakturera eller tjäna på ett skatteår. Kvoten när man precis börjar är reducerad och du betalar 60€ i månaden det första året. Du kan få det utökat i ett halvår eller ett helt år till, men det normala är ett år. Utöver att du betalar kvotan så måste du också ha en gestor, det vill säga en notarie eller revisor, någon som helt enkelt sköter dina papper fullt ut, skatter och utbetalningar och kalkyler. Oftast så ligger dessa på cirka 50-100€ i månaden beroende vilken typ av service du väljer, vem du väljer och andra faktorer.

Därtill kommer det faktum att du också skall betala kvartalsskatt på de pengar du tjänar, i dagsläget för en skådespelare ligger det på 21% och ett avdrag på 7%-10% för sociala avgifter.

Vad det kostar efter ett och ett halvt eller två år? Ja, per månad betalade jag fram tills årsskiftet cirka 290€, vilket är en rejäl höjning från kvotan på 60€, och detta alltså oavsett om jag fakturerar den månaden eller inte, eller hur mycket. Jag skulle rent teoretiskt alltså kunna fakturera 150€ en månad, betala mina 21% skatt och 290€ i avgift vilket skulle ge ett bokslut på -108,5€ just den månaden. Nej, ingen klarar sig på 150€, ingen klarar sig ens på SMI, det vill säga den statliga minimilönen på 1080€/månad, om man inte bor långt ute på vischan, borttappad på en åker utan större omkostnader.

Varför jag säger att ingen klarar sig är för att en hyra för en omöblerad 2:a i Madrid, vilket är det minsta du skulle kunna tänka dig att ha om du dessutom har ett barn, i ett område som är okej, börjar på runt 950€ och stiger uppåt. Flyttar du lite utanför stan så kan du som sagt komma lägre, men 750-850€ är nästan standard för en tvåa i Comunidad de Madrid. Sen tillkommer avgifter, internet, el, vatten, gas, sophämtning och det ena med det tredje och helt plötsligt ligger du och betalar nästan 1000€ enbart för ditt boende. Visst, hyr du en tvåa och har barn har din partner säkert också en inkomst, men om denne befinner sig i samma sits, eller ja, är autónomo, då är det extremt kärvt för att inte säga omöjligt.

Från och med årsskiftet så trädde dessutom en ny modell i kraft och den började verka fullt ut och för alla från och med februari. Den nya modellen ämnar att sänka kvotan för de som tjänar minst, och "jämna ut det" med höjningar för de som tjänar som bäst.

Tabellen ser ut som följer:

Likt en kinesisk 10-års plan så är kvotan planerad härifrån fram till 2031, med rejäla höjningar för merparten av alla (markerade i rött), marginella sänkningar för de som tjänar minst (markerade i grönt) samt en stabil kvot om du ligger och tjänar kring SMI, det vill säga mellan 900-1125,90€.

Jag tar mig själv som ett räkneexempel och jämför sedan detta med ett annat räkneexempel, min chef.

Jag ligger i dagsläget på en rätt god faktureringskvantitet och har räknat att jag kommer att ligga närmast rad 9 utslaget på hela årets fakturering delat på 12 (antalet månader), det vill säga, cirka 2330-2760€/månaden. Min kvot är höjd, från 290€ (cirka 12,5% av min månatliga fakturering) till 351,90€ (lite över 15% alltså). Att jag sen måste dra av skatt göra att jag på en faktura på 2330€ (minimum för rad 9) alltså kan tänka att jag får ut 1488,8€ (61,99% av den fakturerade summan) - alltså gör jag totalt avdrag på 28,01% på alla fakturor. Fortsätter jag tjäna lika mycket skulle jag 2031 alltså behöva betala en kvot på hisnande 728,28€ (31,26%!) plus mina 21% i skatt vilket leder till att jag får ut cirka 1112,42€, alltså mindre hälften av vad jag skulle fakturera på en månad, cirka 47%.. Och då har jag inte tagit med min gestor som ligger på runt 60€/månad. Alltså skulle jag knappt nämnvärt landa över SMI, måttstocken, som man ändå inte klarar sig på.

Min chef ligger i absolut högsta raden och snittar cirka 6000€/månad. Hans höjning från 290€ (4,83%) till 351,90€ (5,86%) är drygt 1%, och hans höjningar följer mina höjningar på öret fram till 2029 där han måste börja betala lite mer, men där kvotan i procent enbart ligger på 14,33% vilket alltså är mindre procentuellt än vad jag betalar efter den initiala höjningen. När vi sen tittar på hans slutkvota på 1266,66€ får vi alltså fram en kvota på 21,11%. Han får alltså med samma skattesats (21%) ut 57,89% av det totala fakturerade beloppet

Jämförelsevis betalar jag alltså 10% mer i kvota redan år tidigare då min rad, rad 9, maxar redan 2028.

Om man då tittar på botten av tabellen som kontrast och säger att jag hade tjänat 600€, då hade min kvota 290€ (48,33%!) fått en lättnad och "bara" blivit 46,92% eller 281,52€ nu, medan den 2031 landat på "rekordlåga" 183,60€ som ändå är 30,60% av fakturan. Och som sagt, sagda person befinner sig i samma sektor som jag, det vill säga ett påslag på 21% skatt för att stackarn är kulturutövare, vilket gör att denne får ut 290,4€ eller cirka 48,40% av det fakturerade beloppet.

Det här är alltså ett förslag av en regering som kallar sig för socialistisk och socialdemokratisk..

I Sverige var jag glad att betala skatt, och hade jag varit egenföretagare där, också då glad att betala skatt per faktura jag skickar ut, för jag vet att det går till välfärd. Men i Spanien..

Kvotan går inte till en bättre pension, den går inte till ett kollektivt sparande för de äldre eller för folk i utsatta situationer, den går inte till något CSN-liknande eller vettiga offentliga satsningar. Det går till för stora tåg, korruption och ännu mer korruption. Mina svärföräldrar har arbetat som egenföretagare i över 30 år och går en pension till mötes som är långt under all kritik till och med långt under SMI, vilket gör att även om det skulle vilja, så kan de inte pensionera sig, för det skulle vara att gräva sin egen grav i expressfart.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor