Håller tummarna, igen.


För några veckor sedan så gjorde jag selftapes för lite olika projekt, bland annat ett som jag kom väldigt nära men som jag till slut inte fick. Nu håller vi tummarna, igen. Den här gången för det större av de projekten som jag rätt nyss fått veta har optionerat mig!

Det är alltid så konstigt att göra selftapes egentligen, den enda feedbacken du har är ju dig själv och du har ingen energi i rummet att spela på som inte är din egen. Det gör det på ett sätt väldigt skönt att du slipper kliva in i rummet, dra igång smilbanden och hälsa på både fan och hans moster och sprida energin istället för att koka ner den i din provfilmning. På ett annat sätt tar det också bort feedbackloopen som ger ett bu eller bä genom en min, ett höjt ögonbryn eller ett verbalt direktiv.

På en selftape så har du också oftast bara möjlighet att skicka en enda version, så det finns heller ingen som kan regissera dig mellan tagningar för att du ska få pröva nåt annat. Det har ju naturligtvis fördelen att du kan spela in samma sak tusen gånger om och verkligen vraka och välja den smaskigaste biten i Aladdinasken utan att riskera att behöva skämma ut dig inför andra, om du nu är orolig inför nåt sånt.

Jag ser det som en ynnest och en lyx att få göra en provfilmning hemifrån och jag försöker att alltid ge järnet, hitta bra vinklar, hitta bra ljus och ha bra ljud, trots att jag kanske borde skaffa en liten myggmick eller en extern mikrofon att hänga upp för absolut bäst kvalité. Jag tar det alltså på största möjliga allvar, och trots att det kanske inte alltid har varit så är det nu mer regel än undantag att jag inte nöjer mig med att ha prövat ett par versioner utan flera styckna, kanske bortåt fem eller sex, just för att hitta det som jag kan vara absolut mest nöjd med.

Nu är det alltså dags att hålla tummarna igen, för vad kan jag av sekretesskäl inte säga, men det är stort, jag vill ha det och trots att det skulle kunna bli logistiska och livspusselaktiga problem skulle det i slutändan gynna oss nåt enormt. Jag håller tummar, jag håller tår och då min agentur sagt att beslutet skulle komma den här eller nästa vecka, så går jag som på nålar och kommer så att göra tills dess att jag fått ett ja, eller ett nej.

För risken finns ju att det blir som förra gången.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)