Otrohet.

Frågan lyder, hur många bultar finns det i Ölandsbron? Okej, nej, kanske inte riktigt den typen av Nile City-fråga, snarare, var går gränsen för otrohet? Vad är det att vara otrogen gentemot någon? Nu är ämnet väldigt, väldigt laddat, men frågan är i alla fall ställd.

Otrohet är ett otroligt jobbigt ämne då det handlar om det fulaste man kan göra mot en annan människa, att gå bakom ryggen, smussla, att bedra och att lura. Att bryta förtroendet och att på ett plan kapa alla möjligheter till tillit. O-trohet, icke förtrolighet, antonym till trohet och motsatsen till tillit.

Att vara otrogen har många plan, i alla fall för mig, du skulle kunna vara fysiskt otrogen på så sätt att du kysser, ligger med eller på annat sätt bryter något kroppsligt löfte du avlagt till den person du är tillsammans med och på så sätt också bryter förtroendet. Du kan vara psykologiskt otrogen och det för mig är ett otroligt komplext begrepp som innefattar många olika nivåer och inbördes skalor, men jag ska försöka reda ut några av mina tankar här nedan då jag i dagsläget känner mig otroligt bedragen.

Psykologisk otrohet för mig i det här fallet, handlar inte om att någon skulle tänka på någon annan, inte heller att någon konverserar med någon annan på ett eller annat sätt via en app eller dylikt, det det handlar om i det här fallet är den totala avsaknaden av tillit, det handlar om svek och det handlar om handlingar som utförts bakom min rygg.

Precis som jag skrev i gårdagens inlägg, att vi måste kunna dela både sorger och glädje så skrev jag att jag skulle berätta hur det hade gått i vår nystartade parterapi som vi påbörjade för drygt två månader sen. För mig var det ett enormt steg framåt i vår relation och något som jag verkligen såg fram emot att ta tag i tillsammans och verkligen kunna jobba på. Det var ett sätt för oss att inte bara kunna ha en aktivitet per månad att faktiskt göra tillsammans, men ett sätt att kunna läka, kunna lappa och laga och försöka hitta ett bättre sätt att kommunicera och göra det tillsammans.

Jag gick in med mentaliteten att det skulle ta tid och jag hade räknat med minst 10 sessioner innan vi skulle se resultat och jag personligen skulle utvärdera vart jag var på väg och var jag stod. Vi hann en.

Nu kanske ni tycker att jag är töntig som kallar detta för otrohet, men jag har sällan känt mig så bedragen som jag gjorde och gör. Den veckan vi skulle ha vår andra session, en onsdag, så förflöt allt som vanligt förutom att jag på måndagen när jag satt och jobbade helt plötsligt fick en notifikation på epost om att ett "event" som vi hade planerat på onsdagen hade blivit inställt. Eventet var vår andra session. Ingen förklaring, inget samtal om varför, ingenting. Bara ett kallt, maskinellt genererat utskick. Jag väntade på något, vad som helst egentligen, men fick ingen förklaring

I ett bråk senare när jag hade fått nog av andra saker så skrev jag till henne hur ledsen jag var att hon bara gått bakom ryggen på mig och avbokat vår session och fick ändå inget svar, ingen ursäkt och ingen förklaring. Det har nu gått över 3 veckor och jag vet fortfarande inte varför. Så vad är otrohet? Oförtrolighet - omöjligheten att kunna känna tillit till den person som begått en handling som sargat ditt förtroende fullständigt, och där är jag just nu.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor