En utväg
Jag vet inte knappt längre vem jag är. Jag spelar hundra roller om dagen och jag har trippar av nostalgi som tar mig tillbaka till alla delar av mitt liv. Jag ser mig i situationer som jag aldrig trott att jag skulle göra och ibland känns det som om jag är fast i min egen fantasi, fast i mina egna minnen eller en glorifierad version av dem. Jag kan känna dofter, jag kan känna smaker och jag ser konturer, färger och ljus, precis rätt framför mig, som om jag aldrig varit någon annanstans. Minnet av en tågstation, glädjen i en bussresa, smaken av en kopp kaffe eller en bulla, lukten av ett rum eller en vän.