FREDRIK SCHEIKE

Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärke, sjöng bandet Kent för vad som nu måste vara hundra år sedan. Ungefär lika längesen som jag fick ett brev som inte var en räkning, en bot eller ett krav på återbetalning. Men precis som Trissreklamen säger, plötsligt händer det. 

(Kodak Color 200, shot on my Canon F1 with a 100mm lens.)

(Analog self-portrait, triple-exposed by accident, featured by indisposableconcept.com )

Skinnjackan hade åkt på, mest av slentrian, det var ju ändå November och det borde vara tillräckligt kallt för att behöva skydda sig. Att temperaturen så där tidigt på morgonen ändå stod på behagliga, onaturliga, 15 grader enligt telefonen var något han inte alls noterat. Månen var rund och kall och gatan badade i det orange-gula skenet från gatlyktorna, neonskyltarna och en och annan förbipasserande morgonpigg buss. Det luktade fortfarande gårdagskvällen, den desperata jakten one-night-stands och sönderrivna soppåsar som någon uppenbarligen försökt hitta föda i. Hund eller människa, det är svårt att ha en uppfattning om när morgonkaffet fortfarande ekade med sin frånvaro. Säkert är att han själv kände sig mer som hund än människa denna morgon och skulle ha rivit upp både ett och annat om löftet av en nybryggd espresso kunde infrias.

Det brände till på fingret och han väcktes plötsligt ur sin morgontrans. Cigaretten hade han knappt rört och allvaret hade precis lagt sig och hela perrongen var som insvept i tystnad. Han släppte den så att den föll ner på spåren, sög ett tag på fingret där han hade bränt sig och svor tyst åt sig själv. 05:15 pendeln hade aldrig tidigare varit så här sen.

Hon öppnar munnen och orden väller fram, välvalda och välformulerade ord som klingar av eftertanke. Hon håller sig lugn, håller sig sansad och har tungan rätt i mun. Hon har länge övervägt vad hon vill säga och hon har sällan känt sig så elokvent när det kommer till något så intimt. Nu ska hon äntligen kunna blottlägga sina innersta känslor och rädslor för någon. Hon har vänt och vridit på orden för att de inte ska kunna misstolkas, på alla de språk de talar, och inte hittat utrymme för misstolkning av mening. Innan hon knappt börjat sin blottläggning, avbryter han och undrar när det egentligen är hans tur att få prata.

Intressant om en av musikens alla pionjärer. Fascinerande att se såna typer av genier i aktion, det gör att jag tror att det finns hopp om pionjärsanda även idag.

Sharevari ( The Scene ) detroit 1982 Kan det för övrigt bli mer Old-school än Sharevari..? Jag är nöjd! Jag MÅSTE få tag i singeln! Originalet är fett som fläsk och då borde ju inte någon remix vara sämre!