"power."

rader av genomskinliga män går i marschtakt över söndertrampade skallar och själar och
skärvorna av ett och annat hjärta som ännu slår i postapokalypsens rytmer
led efter led av glasklara okrossbara män som en efter en blint leds ut emot intet där de radioaktiva vindarna gör andetagen uplånande men där ingen har råd att hålla andan
en hel legion av tusen och åter tusen av dessa kristalliknande självutnämnda helgon och världsfrälsare tafatt styrda av oegna oäkta äggformade ideal som de matats med sen barmsben
för att kunna bli en sån som med moralen i topp skjuter logiken i ansiktet och bränner
mänskligheten och dess boning på bål

       saliga äro de som syndar
       de som ifrågasätter och motsätter sig
       de som med blytunga egon formar
       sina fotspår till levande souvenirer
       för att säljas dyrt
       den dagen när och då jag råkar bli
       känd eller legend eller vandringssägen
       där döden ständigt närvarar
       impregnerar sin ofrånkomliga allsmakt
       i livets sköra sköte var det än väl må vara
       för att ge oss en moderlig vila
       där dövörat slår till

en värld av våra egna spegelbilder försvinner
nu långsamt hand i hand med våra egna skuggor över horisonten och någonstans i skymningsljuset blir vi på det klara med där vi står med våra egna eldgafflar blåsbälgar och föder
den sista eld vi medvetet kommer att skåda


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)