FREDRIK SCHEIKE

Nu har jag bott i Spanien i snart 10 år. 10 år av drygt 35 levda. Ja, vi har inte riktigt kommit upp i en tredjedel av livet än, men det närmar sig med stormsteg och det känns konstigt. Det är som att det är hemma men ändå inte riktigt, som att jag hela tiden blickar utåt, men inåt och bortåt. Jag är invandrare.

Att vara egenföretagare, att satsa på sig själv, att satsa på sin drömmar och rakt ut säga att du är beredd på att ta smällarna med det goda och det goda med onda. I Spanien kallas det att vara autónomo, eller ja, självgående, och det är precis en sådan typ av "anställningsform" jag jobbat under de senaste fyra åren, och nu också har lärt mig att hata.

Likt gräset, som fortsätter växa, har världen sin fortsatta gång, varken stilla eller hätsk. Den är vad den är, med eller utan Corona och Covid-19, med eller utan oss.

Återigen varnar jag känsliga läsare, och kanske snöflingor, för vad som kommer att vara ett semipolitiskt inlägg, ett tankeväckande inlägg och förhoppningsvis ett inlägg som faktiskt stöter dig som läsare in i en analyserande bana. Har du åsikter, dela de gärna i en kommentar, jag lyssnar och diskuterar gärna.

Överallt, jämnt och ständigt, desinficerande medel var man än går. Busskurer, soptunnor, lyktstolpar, gator och containrar. Hur är det det gamla ordspråket går? Något om ett rent helvete, eller hur?

Vilken helg.. I Fredags skedde det helt otänkbara i Stockholm, en terroristattack mitt på blanka dagen, mitt i centrum, med den mirakulöst låga dödssiffran på 4 människor. Ett angrepp på Sverige, ett angrepp på frihet och ett angrepp på vad vi står för. Det hade varit så lätt att med hat och rädsla svara på ett sådant angrepp, framför allt alla de som var i närheten av attentatsplatsen och de anhöriga till offren. Istället svarar Stockholm och Sverige med vad? Kärlek och öppenhet. Medmänsklighet och omtanke. Godhet, generositet och empati. Helt enkelt, det enda sättet att faktiskt avväpna terrorn och att besegra den. Om vi inte är rädda och om vi fortsätter att leva precis som vi lever, fast ännu mera kärleksfullt så kan terrorism och fanatism aldrig rota sig. Jag är så stolt att jag spricker över hashtaggen som spred sig som en löpeld #openstockholm. Jag är så stolt över mina vänner som öppnade upp sina lägenheter och erbjöd stöd, kärlek, mat eller bara en kram. Samtidigt är ...

So, one of the major things in Spain in this moment are the upcoming presidential elections, on the 20th of December, and what kind of "blogger" would I be if I didn't have my two cents about absolutely everything? Not to diminish neither my own opinion, my right to express it or the importance of politics of course. As I don't have my voting card and I'm not sure how I would go about acquiring one should I be allowed to have one, the best way to participate in these elections is to inform myself of the various options that are out there. On one side of the scale you have a bunch of smaller left wing parties, syndicalists, communists, workers unions and the united left. We move further on the scale and we find bigger parties like the sensation Podemos and the older social democrat PSOE. Moving right along, the scale tips towards the blue PP, the even more extreme right Ciudadanos and out towards the brown, and darker, parties. It's a really dauntingl...