Dag 54.


Likt gräset, som fortsätter växa, har världen sin fortsatta gång, varken stilla eller hätsk. Den är vad den är, med eller utan Corona och Covid-19, med eller utan oss.

Lördag, söndag, film-och-klippdagar. Det är alltid höjdpunkten på "arbetsveckan". Den som i dagsläget består i inkomstbringande form av just lördag och söndag.

De samtal jag hade under helgen hade ofta en politisk ton och jag fick mycket utlopp för många av mina tankar och funderingar.

Som bekant är det just nu PSOE, motsvarande svenska Socialdemokraterna som sitter i regeringsposition i dagsläget, och trots att de inte har egen majoritet utan sitter i en koalitionsregering, så innehar de, i och med Pedro Sanchez den yttersta exekutiva makten. Detta är naturligtvis både väldigt beklagligt och lyckligt på samma gång.

Lyckligt på grund av det faktum att hade en högerregering suttit vid makten är jag övertygad om att restriktionerna, oavsett vad de som nu sitter i opposition, hade blivit ännu hårdare, straffen värre och böterna tyngre. Maktmissbruket hade skenat och om folk nu liknar situationen vid fascism så hade det inte längre varit en liknelse.

Beklagligt, då den vänstervridna koalitionsregeringen nu utmålas som despoter vilket gör att oppositionen, det vill säga högern i alla dess former och färger, verkar vilja plocka billiga politiska poäng. Beklagligt då, om denna trend håller i sig och folk är fortsatt lättköpta så kommer den delen av det politiska spektrat vinna en jordskredsseger och förtroendet för ledande kandidater till vänster kommer att tappa. Beklagligt då, det hela blivit så pass politiserat att om man inte till 100% håller med allt regeringen gör, blir man uppfattad som extremhöger.

Det är en sjuk balansgång, och både åsikts- och presspåverkan märks utav.

Och så blev det måndag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)