Dag 37.

Fredag, är det inte alltid fredag nu för tiden? Jag har halkat efter i tidsschemat med bloggen och kommer att klumpa ihop dagar till längre passager nu för tiden, för att kunna "hinna ikapp" mitt eget liv. Poetiskt ändå, att ha så pass mycket tid men ändå inte ha tid till något, det säger lite grann om hur vi lever och hur jag är funtad.

Jag beskrev tidigare hur djuren har kommit att ta över i byn, hur alla dessa katter, som från början kanske var lite gulliga nu har blivit en riktig ohyra. De är överallt och jag har fått gå igenom flera kattslagsmål när jag kommit in från hundpromenader och har också blivit väckt ett antal gånger av deras klagosång mitt i natten när de virrat in sig på vår innergård.

Nu har de tagit vår teater i besittning dessutom, och det med råge. Svärfar och tillika delgrundare i teatern har varit på besök där några gånger under karantänen för att se hur den klarat sig under alla dessa regn- och åskoväder, för att varje gång komma ut med historier om hur det luktar katturin uppe i taket. Efter att en firma varit där och hjälpt oss kunde det konstateras att det var över hundra katter som sökt skydd i dessa tider.

Det skulle vara en intressant publik att spela inför, men de utgör ett hot och en säkerhetsrisk och måste tyvärr omhändertagas.

Men det får mig onekligen att tänka på var det är vi bor egentligen. En riktig landsbygdsort, med landsbygdsproblem som måste vara väldigt främmande i den stora staden Madrid, ynka 30 kilometer härifrån. Landsbygden, som drabbats minst av Corona och Covid-19, men kan kanske komma att lida mest av dess långtgående konsekvenser.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor