Dag 18.

Överallt, jämnt och ständigt, desinficerande medel var man än går. Busskurer, soptunnor, lyktstolpar, gator och containrar. Hur är det det gamla ordspråket går? Något om ett rent helvete, eller hur?

Jag har tappat räkningen, jag vet inte vilken gång i ordningen jag hör att Spanien nu går sämre än både Kina och Italien. Hur många döda? Jag vet inte. Hur många insjuknade det senaste dygnet? Jag vet inte. Hur många tillfrisknade? Varför är inte det det första vi egentligen skriver om?

Jag tror medierna kommer att få sig en bakläxa när allt det här är över. All den paniken som de säljer lösnummer på och som gör att man sätter hjärtat i halsen varje gång det plingar till i mobilen. Grannar är rädda för att säga hej från balkong till balkong, trots att vi är flera meter ifrån varandra.

Jag fick en sådan halsgropskänsla när jag helt plötsligt läste att regeringen beslutar att förlänga karantänen med ytterligare 15 dagar, fram till den 11:e April. Apropå gårdagens inlägg, hur i hela friden ska jag filtrera detta till min älskade hustru utan att hon går sönder?

När jag väl satte mig ner och berättade det för henne, kände jag mig som om jag vore ena hälften av ett par som talade om för sitt barn att mamma och pappa ska skiljas, men att de aldrig kommer att sluta älska just barnet, och att i sinom tid kommer allt att bli bra. Det var helt plötsligt som om jag tog ifrån henne den frihet hon suktade efter, och såg alldeles runt hörnet.

På frågan som jag fick av en kompis, vilket land som sköter krisen bäst, Spanien eller Sverige tycker jag att det vid dagens utlåtanden är kristallklart.

Och så blev det måndag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor