Dag 2.

Let's face it. Jag tror aldrig att jag kommer att bli en känd bloggare, eller ha fler än kanske två läsare. Det gör mig inget. Jag använder bloggen att skriva av mig, om livet, om saker och nu om bland annat Corona.


Dag 1 av hela hysterin ska man väl egentligen säga, var i måndags, då spanska regeringen gick ut och utlyste stängningen av alla skolor, universitet och lärosäten. De var dock skickliga med att undanhålla privata akademier och skolor från obligatorisk stängning, vilket gör att sådana ställen inte kan söka kompensation för utebliven inkomst.

Detta i sin tur ledde till en smärre panik bland befolkningen som genast började hamstra mat, och snart gapade hyllorna tomma. Var du än gick på stan hördes det bara prat om viruset som ingen visste någonting om, ryktena spreds och alla ville göra sig viktiga om att de visst kände någon som hade information om något som ingen annan visste.

Det började spridas rykten, om både det ena och det andra, och det i sin tur förde ved till elden. Helt plötsligt var det inte vi mot världen, det var alla mot alla och den lille enskilde, ensamme, mot 6 miljarder och allas fiende.

Apoteken blev våldsamma platser när folk nästan började slåss om de sista antiseptiska handmedlen.

Sen kom tisdagen.


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)