Dag 12.

"Stängt för semester", läser man på skylten. "Semester" i Coronatider. Optimistiskt. Världsfrånvänt? Blint? Skylten hänger på en kinesiskt ägd "bazaar" - allt-i-allo som kanske inte ens törs nämna covid-19 på grund av möjliga, rasistiska påhopp?




Fredag;

"Börsen rasade historiskt igår och Stockholm kunde notera ett tvåsiffrigt ras."

Stämningen låg tät i vardagsrummet, och det märktes att nervositeten gjorde att vi skulle kunna råka i luven på varandra för minsta lilla.

"Vicepresidentens fru är Coronapositiv, och de båda sätts i karantän."

Frågan var nu i alla fall besvarad, viruset såg inga klasser och ingen skulle gå säker. Inifrån Moncloa, som är presidentens residens, hölls presskonferenser och bilder läckte på en mycket stressad president.

- "Vi kommer nog inte kunna ses på några dagar.", plingar det till mellan alla meddelanden på frugans telefon.

Svärföräldrarna tar ett officiellt avsked i och med det officiella utlåtandet. Vi visste ju inte igår att det skulle bli sista gången vi sågs,  på vi vet inte hur länge. Ja, enligt ordningsföreskriften så kommer det gälla i 14-15 dagar från och med måndag, så det är väl bara att mellan tumme och pekfinger höfta.

- Det här kan inte vara på riktigt? Kommer vi att dö? Vad är det som händer?

Jag kan inte svara henne, hon har fortfarande inte hört den riktiga nyheten om att det blir fullskalig karantän, men jag märker att hon förstår. Jag måste andas, vi måste komma på ett system för att kunna ge varandra tid och möjlighet att ta in det här, vara för oss själva och framför allt vara tillsammans utan att slita varandra i stycken.

Och så blev det lördag.


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor