Dag 14.

Det här med att skriva mer frekvent är faktiskt riktigt roligt, och riktigt nyttig träning. Sist jag skrev så här frekvent var 2013, i en rad inlägg från Los Angeles. Även om det mesta just nu är Corona, Covid-19 eller karantänrelaterat, så hoppas jag ändå att det finns något mervärde i det jag skriver, även för andra.

Mina sena kvällar och mitt skrivande långt efter midnatt kan väl enbart beskyllas mitt stora behov av att ha några moment ensam och stilla under en lång dag. Det är svårt att hitta det under dagen, och de tre dagliga 5-minuters promenaderna med hunden bidrar inte riktigt med den njutning de än gång gjorde.

Det är lätt att bli nostalgisk i sådana här tider, när tankarna går och man inte har någon annanstans att ta vägen än att till slut ta tag i dem. Mina tankar snurrar mycket och även om det nu blivit en "Challenge" på Facebook, så har jag tänkt mycket på min barndom och min ungdom på sistone. Jag har tänkt på min Mormor, som avled förra året nästan 102 år gammal och hur skönt det är att hon slapp all den här paniken, och jag har tänkt mycket på Farfar som dog för nästan 13-14 år sedan.

Farfar hade ett hus i mellersta Sverige, ett stort hus, med lada och garage och snickarbod. På innergården hade han äppelträd, plommonträd och mängder med bärbuskar, men framför allt, svarta och röda vinbär. Det doftade alltid så speciellt inne i Farfars hus. Övervåningen hade en lätt doft av hans cologne och aftershave och nedervåningen doftade gammalt trä, köksbänk och ombonat. Klockan man hörde när man satt inne i köket för att äta frukost, filmjölk med socker och hårdbröd, var den enda puls världen behövde.

Jag skulle fortfarande kunna göra en planlösning över det där huset, jag skulle kunna rita nästan varenda vrå, från garderoben där uppe till vardagsrummet där nere. Framför allt skulle jag kunna beskriva i detalj varenda känsla jag kände när jag, det första jag gjorde vid varje besök, kikade in i snickarboden och likt i en Sven Nordqvistbok, försökte dechiffrera, se nya pinaler, uppfinningar och konstruktioner. Min Farfar var ett riktigt geni.

Det köket och den klockan är en av mina många lugna platser.

Vad jag nu skulle ge för en tallrik filmjölk med hårdbröd och socker en tidig sommarmorgon i Farfars kök.


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor