Dag 15.

Det kanske inte syns så bra, men det är det här vårt samhälle nu har blivit. Folk gömmer sig, med mörka kläder, i hörn och längs med väggar, precis som när man tjuvrökte som liten och skulle gömma sig för mamma eller pappa, för att få ta en nypa frisk luft och fly från sin egen ångest. Alla bilder jag har tagit utomhus, är för övrigt fullt legitima då jag får vara ute och röra mig med min hund i ungefär fem minuter åt gången.

Jag såg skuggan röra sig och innan jag hann uppfatta vad gestalten var så kände jag den omedelbara och okonfunderbara doften av gräs. Marijuana. Jag känner ögonen i mig, som så många gånger under dessa veckor, betrakta mig misstänksamt. Var jag vän eller fiende? Skulle jag säga någonting? Skvallra för Storebror eller bara gå vidare?

Jag gick där med min hund och kände olyckan i mig. Vi missade varandra med ett par meter, men den yngre tjugoåringens ansikte var åter försjunket i sin mobil när min hund bestämde sig för att kissa ett par meter därifrån. Han kände sig väl lugn i denna kalla, stjärnklara natt.

Det gick flera hundägare runt samma stig, det märks att det är den enda vägen man kan gå som är någorlunda "lantlig" och som ligger alldeles kring knuten från många hus. Nu när man bara får vara ute fem-tio minuter så gäller det att prioritera, budgetera och effektivisera tiden. Behoven ska vara uträttade och det känns som att man klockas.

När jag passerade gestalten på väg hem igen så bestämde jag mig för att ta ett kort i farten, för att börja dokumentera hur saker och ting egentligen påverkar oss. Inte bara sjukdomen, utan ångesten och uppoffringarna också. Jag hade vid det här laget, med tanke på längden på hans väldigt gröna egenrullade cigarett och hur koncentrerad han var vid sin skärm, kunnat gå upp till honom och tryckt av ett kort rakt i plytet på honom, men det kändes lite för mycket.

Nästan hemma såg jag samma kvinna som klivit av bussen på väg ut, sitta kvar, ansiktsmasken upprullad och på världsflykt genom mobilen. Hon suckade, tittade upp och ut i regnet, noterade mig knappt och såg inte ut att gå hem än på ett tag.

Imorgon får jag inte glömma att köpa vinäger.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor