Dag 25.

(Inte mitt foto.)

Metron i Madrid är sig lik tydligen, folk tränger sig, ska till jobbet, blir ännu trängre då det går färre tåg. Plattformarna är överfulla, och en tickande virusbomb. Rena rama Coronaparadiset. Men vad gör man inte då pengar ska in, har räkningar att betala, hyra, hypotekslån?

Det är nog torsdag jag skriver om, det måste vara torsdag. Torsdag känns rätt. Långt borta, nära, här och nu, men ändå fjärran. Flummigt, men dagarna är verkligen nästan samma och lika. Om man inte försöker lura systemet och satsar på att gå ta promenader med samma hund, 10 gånger om.

Vi har i alla fall ett jobbmöte, vi fyra som är nyckelpersoner i teatern. Det känns bra att ha något verkligt, något reellt att faktiskt knyta an till även här i ovisshetens och oaktivitetens land. Även om mötet är ödesmättat känns det ändå bra, och vi hittar alla en gemensam grund att arbeta utifrån och ett sätt att jobba mot framtiden. DET HÄR ÄR INTE FÖR EVIGT, måste vara vårt motto, SNART ÄR ALLT DET HÄR ETT MINNE BLOTT, blir våra gemensamma ledord. Skriva, skapa, leta, forska, skapa, göra, aktivera sig..

Fan, det var inte allt för längesen, bara 7 år sedan som jag förde dagbok, över alla möjligheter jag fick och hade.  Den tiden kommer att komma tillbaka, det måste den. Det är för övrigt en anteckning till mig själv, skriv ned när du haft auditions och castings, direkt, så att du kan titta tillbaka och lära.

Snart är det helg i alla fall. Skönt med lite omväxling.


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Några få ord.

Dag 8.