Dag 4.

(Nästa stopp, ditt paradis!)

I den gamla klassikern "Monopol" är det politiska mottot "Förströelse!", folket och massorna ska underhållas för att undanhållas de verkliga motiven bakom kampanjen. När nu annonsen om det lovade paradiset sätts upp i Coronatider, är det inte svårt att dra paralleller.




Tisdag, torsdag, på tisdag, på torsdag. Visst är det så? Den egentliga inspärrningen började väl för ungefär fem dagar sedan, men den egentliga började väl igår, eller?

Flera ärenden måste uträttas, och bilen måste användas, precis sådär lagom mycket. Börsen tog helstryk igår, men har man inte sålt något har man inget förlorat och med de nyheterna satte jag mig bakom ratten. Jag blev förvånad över att se så många människor ute när jag körde för att genomföra allt. Folk som gick runt, folk som satt och väntade på bussen, stod i kö till bankomater, apotek, butiker. Marknaden var öppen, specialistbutiker var öppna, frisörer och tobaksbutiker likaså, det såg ut som en vanlig dag på byn, förutom att folk stod med två-tre meters mellanrum.

När jag själv kom fram till apoteket så hade jag lovat, för vår skull, att använda min halsduk som ansiktsmask, trots att jag starkt är emot den typen av panikmetoder. Utanför stod det ett antal människor, alla med säkerhetsdistans så som om vi vore radioaktiva, för att de släppte bara in tre kunder åt gången.

- Hej, jag hade beställt lite grejer och tänkte kolla om de kommit in.
- Absolut, hur var ditt namn?
- Fredrik, Fred, är väl det namn jag angav.
- Två sekunder. Ja, här är det.
- Ja, ni skulle ringa men jag antar att det är stört omöjligt i sådana här tider.
- Du har tur att medicinerna kom över huvud taget, det börjar bli svårt med leveranser.
- Jaså? Hur menar du?
- Helt slut på inhalatorer nu.

Är vi verkligen i krig? Är vi verkligen så desperata? Har vi verkligen, mänskligt, utarmats av paniken? Är SARS-CoV-2 verkligen värt allt kaos?

Det kanske onsdagen får utröna.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor