Dag 13.

(Plasthandskar överallt, plasthandskar.)

Vi är de välsignade. Vi är de lyckliga. Vi är de förskonade och de tursamma. Nej, jag ironiserar inte över Corona, jag är ärlig. Vi som nu sitter i karantän har hus, har el och vatten och tillräckligt mycket för att kunnas klassas som rika i vilken annan del av världen som helst.




Måndag, idag är alltså, visst är det idag?, alltså första dagen av regelrätt karantän, alternativt, alarmstadiet fas 3. Fasen som innebär att resor utanför hemmet, om inte strikt i behov, är totalt förbjudna.

I lagtexten som den är författad står det att resor av följande karaktär är tillåtna:

1. Resor för att köpa mat, förnödenheter och/eller medicin.
2. Resor till eller från jobbet.
3. Resor för att hjälpa en närstående eller släkting.
4. Force Majeure
5. Om naturen kräver det.

Det är tur att vi har vår hund vars natur kräver att vi går ut och går. När jag knappt gått 500 meter utanför dörren så blir jag stoppad av polis:

- Du vet att du bara får vara ute och gå i typ 5 minuter?
- Ja, alltså jag går och rastar min hund.
- Mm, men det är alltså inget flanerande, jag vet att det är obekvämt för alla.
- Nej då, jag flanerar inte, jag är faktiskt snart på väg hem.
- Låt se om vi alla kan göra en insats och se till att det här går över.

Du kör bil. Du jobbar. Du åker buss. Du åker metro. Du trängs bland hundratals människor per dag. Ja, kanske inte just Du, just den här polisen, men titta på bilderna från metron i Madrid, eller hur busskurerna fortfarande ser ut på mornarna. Du har en inkomst, jag är frilansande artist i behov av folkmassor.

Och så blev det tisdag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor