Dag 8.


Jag läser inte så mycket längre, vare sig riktiga böcker, noveller, poesi eller e-böcker. Det är lite tragiskt, nu när jag faktiskt har chansen och möjligheten. Coronapaniken har satt sig, eller ska jag säga, Coronasysslolösheten, den där känslan av katatoni och uppgivenhet som gör att allt känns meningslöst.

Timmarna tills dess att solen kommer tillbaka och värmer upp både hus och humör är långa.

Även om resten av veckan flyter ihop så vet jag alltid när det är fredag. Inte tack vare någon gammal OLW- eller Stinas Kycklingreklam, utan därför att det är dagen då jag helt och hållet ansvarar för hushållet. Min briljanta fru Nerea Lovecchio har ju en doktorstitel, med cum laude, och undervisar teater och skådespeleri på distans på Universitet. Det betyder för hennes del ungefär 6 timmar, och lite till, framför datorn fredagsmorgonar pratandes nästan i streck, och för mig storstädning, hundrastning, lunchförberedning m.m. nästan exakt lika länge.


Inte sover jag heller lika länge som andra dagar. Vi har tagit vanan, eller ovanan att vakna ungefär 10:00-10:30 varje dag den här veckan, men fredagar är det alltid runt 09:00. Någon form av rutin känns ändå bra att ha. Och övervåningen är naturligtvis förbjudet territorium, vilket gör att alla vi andra håller oss i skinnet och tysta här nere.

Eftermiddagen blev dock ett helvete, då vår hund plötsligt hade blödande diarré. Så pass efter en minut sprutade det bara blod. Det var så overkligt att se honom må så dåligt i en sådan redan pressad situation. Vi fick tid hos veterinären bara en halvtimme senare och, tur i oturen, visade det sig bara vara en inflammerad prostata. 22€ och en halvtimme senare gick han ut, medicinerad fram tills tisdag.

Utanför kliniken såg jag också det mest ikoniska av hur den spanska mentaliteten kring karantän fungerar. En kvinna som sitter på gatan, på ett smutsigt fönsterräcke, väntandes med sin hund, med plasthandskar och som drar ner sitt munskydd för att röka sin cigg. Man slår sig för pannan.

Jag har tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva lite dikt, lite poesi, också snart. Bara jag hittar energin att skapa.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)