"hemlig."

för längesedan gömde jag mitt hjärta
avskilt, dolt där ingen kunde det finna,
om jag nu bara kunde minnas
hur det är att vara människa, med sorg & smärta

jag tror att trädets rötter
genomborrat min begravda låda,
det måst' ha blivit markens gåva
då jordens röda nyans fläckar mina fötter

en ovärderlig skatt för allsköns mask
som på hjärtsträngar sig när
förvandlandes känslor till mull så skär,
och på köpet en boning av min antika ask

en del av mig; återvänd till jorden
en del av mig, förmultnad och ogjord än.


Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)