All I need is Time


Jag har sedan länge sagt att jag måste sluta köpa böcker innan jag har läst klart alla som jag har och fortfarande inte har läst. Nu får jag det kanske att låta som ett typ av beroendeproblem, och det finns ju onekligen sämre saker att vara beroende av än just böcker, men det var inte riktigt det jag menade.

Jag har flera gånger i år redan nämnt mina åtaganden som ett slags nyårslöfte till mig själv. Löften är lätta att svika och framför allt de man avlägger gentemot sig själv, men åtaganden är aktiva val och med det också ett mycket aktivare sådant att sluta genomföra. Förutom att vara mer sann mot mig själv, och att skriva mer, så ska jag även också läsa mer vilket är en fantastisk sak att ta sig an med tanke på hur många fantastiska böcker jag har som fortfarande stirrar på mig från bokhyllan.

Poe, Rushdie, Lovecraft, Strindberg, Shakespeare, Kafka, Klein och Enquist är bara några av de stora namnen som med sina tjocka, tunga böcker blänger på mig när jag går förbi. De filosofer jag fortfarande inte läst, bland annat en enorm biografi över Wittgenstein, funderar väl mest över varför jag inte har möjlighet, eller vad jag lägger min tid på istället för att läsa. Det finns inget lätt svar på den frågan då jag vill så mycket men har så lite möjlighet. Två barn, hund, katt, fru, jobb (i plural) och studier och en hjärna som går på högvarv hela tiden.

Det är därför jag har lovat mig själv att sluta köpa nya böcker och börja beta av de gamla jag har. Ett löfte som ja, jag brutit så många gånger att det känns både pinsamt och lönlöst att fortsätta lova sig en sån ohållbar sak. Mor köpte två-tre böcker till mig på bokrean och jag köpte själv Marie Shelleys "Frankenstein" idag på min ebok, men den kostade ju bara 53 cent och jag håller ändå på att beta av lite klassiker!

Nej, det är inte ett så stort problem egentligen, men samvetet sitter där och gnager och jag önskar att jag hade haft tid till det som så mycket annat. Det kommer väl. I sinom tid.

Annars kanske det blir som när vi flyttade när jag var liten och mamma hade aviserat att vi hade mycket böcker, varpå flyttgubbarna när de såg lådorna klagade och sa: "Ja, men inte så här jävla många böcker."

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

  1. Jadu, de var rätt oförskämda…..

    SvaraRadera
  2. Mm. Vi är fler som behöver ha köpstopp. Suck. Hög på hög här hemma

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Oförskämda, ja! Stå där och gapa! Jag undrar var jag har fått det ifrån...? ;D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)