Åtaganden
Måndag. 16 dagar in på det nya året. Så många nystarter, så lite tid. Två veckor och två dagar, det sägs ju att efter 21 så sitter en vana, så vi får väl vänta i ungefär 5 dagar till för resultat. Om vi inte redan gett upp. Gått tillbaka till soffan, chipsen och vardagspilsnern. Gått tillbaka till komforten, till det redan kända och allt som mer eller mindre funkat för oss hittills.
Det isar ute, det riktigt biter i kinderna och kylan är faktiskt välkommen, även om termostaten inomhus kanske sjunger en annan sång och el- och gasräkningen med den. Än så länge har det inte kommit någon snö, men jag tyckte att första flingan virvlade förbi mig när jag sprang ärenden nu mitt på dagen, men jag kanske hallucinerar eller önsketänker. Tänker mig tillbaka på nostalgiska vintrar och meterhög snö, tänker mig tillbaka till pulkabackar, overaller och snoriga ärmar.
Vintern, läste jag här om dagen någon som kåserade, bör vara en för oss att gå inåt, att liksom björnen, gå i ett symboliskt ide och uppleva introspektionen i sin högsta grad. Att detta dessutom skulle kunna vara genetiskt betingat hos oss då våra förfäder inte hade tillgång till ljus på det sättet som vi har är en intressant vinkel. Det är inte svårt att förstå varför när det på svenska breddgrader är mörkt 6 månader i rad och man helst av allt vill vara inne, men det är inte enbart där utan även här i södern där mörkret inte förtrycker lika mycket. Men vad gör det då här? Solen lyser, visst, det regnar ibland, absolut, dimman sluter oss in i ett mjölkigt landskap, men kylan är det som får oss att tänka en gång extra.
Kylan, den som pinar och plågar, eller helt enkelt den som härdar och kyler av. Man får ett annat perspektiv på saker och ting när vinden viner och porerna drar ihop sig. Hjärnan stannar upp och låter bearbetningen gå igång. Lite grann som att en dator behöver kylning för att hårddisken ska funka och inte kollapsa, lite så är det med hjärnan också. Min hjärna i alla fall, ska jag säga.
Ett av mina åtaganden i år har varit att bli mer sann mot mig själv, och det tar sig uttryck i flera former. Bland annat av att inte skämmas för mig själv, att hitta tillbaka till att våga ta plats, att våga säga nej och att vara ärlig med vad jag känner. Att våga stå upp för min sak och försöka att bry mig mindre om vad andra tycker, försöka att inte söka bekräftelse hela tiden, utan faktiskt kunna ta att saker och ting sätter sig lite avogt ibland.
Det har gått 16 dagar och hittills är jag nöjd över den ansträngning jag gjort för att uppfylla mitt åtagande gentemot mig själv. Det fattas 5 dagar, och sen är det en vana.
Kommentarer
Skicka en kommentar