Östersund Noir (del 6)

Alla städer har sina egna problem och områden som de flesta bara beträder om de måste. Göteborg har Biskopsgården, Malmö har Rosengård, Stockholm har Alby och Östersund har Torvalla och under 90-talet var det Kickers som satte området i skräck och hade ett rykte om sig, större än vad de i själva verket var. "Fullblodsidioter med småkukskomplex", hade Rashids farsa beskrivit dem som på perfekt Iransk brytning. Och det var faktiskt inte dem som hade skrämt Räkan, det var något mycket, mycket mörkare.Stadsdelen hade beskrivits som ett projekt för familjer och nyanlända att enas i och bygga en ny vardag i en ny stad, med naturnära miljöer och modern infrastruktur. Det byggdes hejvilt och nyproduktionerna kostade en spottstyver för att locka folk till fina gatunamn som alla anspelade på naturen, på det lantliga och på enklare tider. Att inköpspriset var så lågt berodde på att månadsavgiften blev hög och att reavinsten blev enorm, eller ja, det var i alla fall vad byggföretagen hade hoppats på då det uppfördes en modern skola, en ny hälsocentral och ett köpcentrum, allt för allt locka alla till området.

Rashids familj hade redan bott i Sverige sedan mitten på 70-talet när de hade flytt landet innan den Iranska revolutionen verkligen tagit fart. Han hade själv fötts på början av 80-talet i Malmö och när pappan fått ett bra och fast jobb på Försäkringskassan så fanns det inte mycket att tvivla på, familjen flyttade till Östersund och tog det billigaste och bästa de kunde hitta. När de dessutom upptäckte att andra familjemedlemmar, dock på långa vägar besläktade, hade hittat dit så var saken självskriven var de skulle bo.

Området var en blandning av alkoholister, nyinflyttade, lycksökare, immigranter och andra med en lös gemensamhet. När han började i skolan var han den enda iraniern i klassen, dock inte den enda på skolan. 

Det var en till synes brokig skara med barn som alla hade sitt bagage och Rashid lärde sig snabbt att hålla låg profil, göra sina läxor och inte reta upp de som väsnades eller var mest frånvarande från klassen. Att vara den i klassen som fick bäst omdömen både i matte och i svenska, retade många av de stökigaste och han fick ofta ihopknövlade boksidor kastade på sig när han sträckte upp handen för att svara.

Alla visste att i skogen mellan skolan och elljusspåret bodde det en alkis som kallades för Lollo eller Påsen. Lollo hade byggt ett litet rudimentärt skydd av pappkartonger och ölbackar. Alla barnen visste exakt var Lollo höll hus, för ryktet gick att han blivit alkoholist efter att ha blivit påkommen som pedofil och utsparkad av sin exfru och att han nu bodde nära skolan för att ibland få en glimt av någon av småtjejerna på sommarens gympapass.

Inget av det där var naturligtvis sant, Lollo hade aldrig varit pedofil, han hade aldrig ens haft en fru, han hade levt själv och fått enorma problem efter lumpen med ett spel- och alkoholmissbruk och aldrig tagit sig upp från botten. Han hade själv ingen aning om de illasinnade ryktena som florerade om honom och han skulle inte ha brytt sig det minsta heller om någon sagt dem till honom. Det var han alldeles för gravt alkoholiserad för.

De stökigaste grabbarna på skolan CH och Juppie, eller Carl-Henrik och Jakob, som de egentligen hette, hade först själva trott på alla rykten och hade brukat gå och kasta sten på hans tack, sno wellpappen som Lollo använde som vägg och dricka slattarna av spriten som ibland fanns kvar i botten. Det här fortgick ett par veckor tills en dag då Lollo full som ett ägg och högröd i ansiktet fick tag i CH och vred ner honom i backen, skrek förolämpningar som inte ens CH hört och hotade med att ringa polisen om det fortsatte. Juppie stod fastfrusen bara några meter bort tills dess att Lollo till slut vände blicken mot honom och hytte ett varningens finger.

Rashid hade bara märkt att CH kommit ut ur skogen först, skitig, lerig och mer förbannad än nånsin. Han såg hur CH ångade genom skolgården och slog in en av brevlådorna innan han försvann. Juppie hade också kommit ut och såg mest skärrad ut.

Dagen därpå var CH försvunnen och Rashid såg på med förvåning hur Juppie faktiskt satt rätt tyst i klassrummet, inte särskilt närvarande och stirrandes ut genom fönstret men han var i alla fall fysiskt där. Inte för att Rashid brydde sig om någon av hans plågoandar men det var något som helt enkelt inte kändes rätt. Tystnaden behagade honom dock och han kände att han kunde fokusera på matten som låg framför honom på ett helt annat sätt. Han hade fått tillstånd att plugga åttornas matte och det var en rejäl utmaning för en som nyss börjat sexan, men han njöt av att få känna sig sedd och begåvad. Fokusen blev dock kortvarig då ett ångestvrål och ett dödsskrik hördes utifrån. Alla barnen kutade till fönstret och innan läraren hann uppfatta vad som hände och dra ner persiennerna var det redan för sent. Alla hade hunnit se Lollo, Påsen, brinnandes, med blod i fotspåren, springa ut på skolgården och säcka ihop. Juppie sprang ut ur klassrummet. Anna och Petra svimmade. Ida fick panik. Christoffer och alla de 17 andra skrek och grät om vartannat, men bara Rashid såg CH längre in i skogen med en spikpistol, en dunk bensin och ett sataniskt leende på läpparna.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor