Motpoler.

Jag har tänkt, och återigen kanske det inte allt är det bästa att göra, men jag har i alla fall tänkt och jag har tänkt på mitt skrivande. Hur mycket jag skriver om kärlek och mina tankar kring det och hur mycket jag filosoferar kring det ena förhavandet och en det andra, och hur mycket av min tid och min kraft som går åt att tänka på detta faktum.

Alltså, kärlek, med stort K. Det stora, det heliga, det ofrånkomliga. Det som i grund och botten till ett visst mått tagit oss alla hit till jorden. Det är så många av mina kompisar nu som börjar förlova sig igen, som börjar annonsera graviditeter eller nya förhållanden och det osar verkligen Kärlek om 2023. Vilket fantastiskt sätt att inleda året på. 

Det är naturligtvis svårt att se någonting till hundra procent från någon annans vinkel, omöjligt att helt anamma en annan persons åsikt, tanke eller känsla, om man inte är fullständigt psykotisk, så självklart pratar jag alltid utifrån en jagvinkel. När jag ser alla dessa bilder på ringar, händer och välpostulerade människor så slår det mig att jag inte längre vet hur det är att vara kär. Jag vet vad det innebär att älska, och kärleken är något jag försöker att jobba på varje dag, men just att vara kär. Att det där som till en början är så motbjudande för andra och fullständigt uppslukande, utan att övergå till besatthet, 
för en själv skulle vara det enda, det hela och det rätta.

Det vet jag nu är fel.

Förälskelse är det som leder till passion och som i sin tur leder till kärlek och till slut älskhet (ja, jag uppfann just ordet, skjut mig). Att älska behöver inte betyda vild och galen passion, det kan betyda acceptans, det kan betyda tålamod och omsorg och det kan vara lika oförståeligt för utomstående som just att vara kär.

Att älska är att jobba på älskheten, att älska är alltså att hela tiden anstränga sig, att sträva mot det bättre och att utmana och bli utmanad. Att älska är ett aktivt val, med aktiva konsekvenser och aktiva  handlingar. Aktiva motpoler som förenas av att stöta ifrån varandra, som blir starkare tillsammans än var för sig. 

Mormor sa alltid: Älsk på dig. Och det tycker jag är fantastiskt.


Fredrik Scheike

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)