Att skriva mer.
Text föder text. Det var ett kort inledande påstående, men så är det faktiskt, och det är det som hela det här inlägget kommer att handla om. Så om du redan nu tycker att det låter dumt, tråkigt eller enformigt, sluta läs, ingen skada skedd, men jag tänker fortsätta skriva i alla fall, för text föder text.
Då jag har börjat blogga mer på sistone, vilket är ett billigt sätt att investera i sig själv och en terapeutisk aktivitet så har jag dessutom börjat kunna skriva mer på andra projekt som jag redan nämnt ett antal gånger här på bloggen i närtid. Det handlar framför allt om de större projekten och just nu en långfilm som jag har börjat hitta tillbaka till. Ett långfilmsmanus som jag hann nästan 23 sidor på innan den hamnade i malpåse för nåt år sen. Ett långfilmsmanus som jag faktiskt brann för, vars 15 första sidor bara rann ut ur mina fingrar. Ett komplicerat samhällskritiskt manus som jag bordlade för att jag för det första saknade inspiration, för det andra började tänka i fel ände och limitera mitt skrivande beroende på vad som skulle vara möjligt för mig själv att kunna producera med egna medel och för det tredje för att jag slutade tro på mig själv och min egen idé.
Ju mer jag nu skriver, förutom bloggen, desto mer känner jag att det blir enklare att skriva. Jag hittar orden lättare, inspirationen lättare och jag klarar dessutom av att tro på mitt skrivande under en längre tid. Jag känner det helt enkelt som ett kreativt flöde igen, vilket är underbart.
När manuset är färdigt? Det törs jag inte säga. När kan jag säga mer om vad det handlar om? Det är inte nåt jag tänker skriva här. När kan vi se det på vita duken? Förhoppningsvis i framtiden!
Det jag också kommer att tänka på med den senaste tidens utveckling är också då, hur mycket annat föder sig själv? Det jag menar är alltså, hur många andra grejer, både positiva och negativa föder sig själva? Att ju mer du gör nåt, desto lättare och mer njutbart blir det. Eller tvärtom för den delen, ju mer du gör nåt, desto djupare hamnar du i nåt slags träsk och en djupare nedåtgående spiral.
Det kanske handlar om allt egentligen, att repetition och övning är verkligen alltings moder. Då är det bara att byta repetitionen, hamna på ett nytt spår och repetera det tills dess att det sitter. De 10 000 timmarna man sägs behöva lägga på nåt för att kalla sig mästare på det är kanske inte alltid njutbara, men de ger resultat.
Det kanske är uppenbart för alla, men text föder text, bilder föder bilder, musik föder musik och övning ger ju som bekant, färdighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar