Vin, teater och sång.

Jag ligger på ett hotell i Aranda de Duero, inte jättelångt hemifrån, men tillräckligt för att inte ha möjligheten att sova hemma då jag har föreställning här imorgon klockan 10:00. Jag har precis haft två föreställningar idag i Burgos som ligger ytterligare en timme norröver och ska alldeles snart till att sova, men det kliade så i fingrarna, trots att ögonen känns tunga att jag ligger här och skriver, igen.

Jag turnerar med "vårat" teaterkompani och det är fantastiskt att återigen ha fått möjligheten och chansen att få kliva upp på scenen. Det nya förtroendet att kunna genomföra en pjäs på mindre än en vecka och göra det mesta av skådespeleriet helt själv på scen. Ja visst, svärfar hjälper till som musiker och översättare och gör ett fantastiskt jobb, men den dramatiska tyngden och historien, handlingarna och nästan allt det andra sköter jag. Det finns ingen känsla som är lik den du känner när du står bakom scenografin, hör hur barn och lärare kommer in på teatern samtidigt som du väntar på att kliva in på scenen. 

Ja, jo en känsla är väl liknande, att faktiskt kasta sig ut på scenen och göra din grej under 35-45 minuter och känna hur du har publiken i ditt grepp och hur de följer varje steg du tar. Det ger dig svindel, och kanske nästan liknande känslan som Sartre skriver om i Äcklet då du vet att allt omkring dig existerar, åtminstone den korta lilla stund som du befinner dig där på scen. Svärfar brukar säga att teatern är sanning som är en lögn och en lögn som är en sanning, och det ligger faktiskt väldigt mycket i det.

När du går ut från din teaterupplevelse har egentligen ingenting hänt, ingen har dött, ingen har skadat sig, fått ett brustet hjärta eller övergivit ett barn, för allt har varit skådespel, men förhoppningsvis har någonting hänt inom dig som åskådare. 

Båda föreställningarna idag har gått bra och barnen har frågat väldigt intressanta frågor som tyder på att trots att de kanske inte hänger med i exakt säg på min engelska så har de fattat strukturen och historien perfekt.

Det är en ynnest att få stå på scen igen, att känna svetten rinna medan du spelar alla dina roller och jag har saknat det sen sist, det märker jag, och jag hoppas att det blir snart igen.

Om inte annat får jag snart ta tummen ur och riva av Spöksonaten, något som jag drömt om länge att både göra och försöka mig på att regissera.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor