Casting Spells


Mitt i allt bröte och bråte, allt krig och alla skuldberg som växer så finns det ändå några glädjande besked och ljusglimtar att hämta. En sådan är att mamma är här i en vecka och skämmer bort mig och oss, och att hon har en sådan himla levande relation med vår äldste, och en annan är att jag har blivit optionerad för en reklamfilm nu på söndag!

Jag gjorde faktiskt två castings nu i veckan, båda på selftape och båda väldigt nära inpå varandra. Båda för vitt skilda projekt där ett skulle bli en typ av serie och den andra den reklamfilm som jag nu är optionerad för på söndag. 

Att bli optionerad är väl egentligen ett spanskt uttryck som jag försvenskat. Det innebär helt enkelt att du har tagit dig förbi så många gallringsprocesser att du är en av få som är kvar som slutgiltigt alternativ inför rollen som du har provfilmat för. Oftast är det kanske inte mer än 5 personer som får en option, just på grund av att urvalsprocessen från början redan varit så lång och omfattande, så det känns extra kul såklart. Det är alltid ett steg uppåt och ett steg närmre att faktiskt bli vald, och vem vill inte ha ett högbetalande jobb liksom?

Jag trodde faktiskt inte jättemycket på den här auditionen, inte för att jag gjorde ett dåligt jobb, skulle aldrig skicka iväg något jag inte var nöjd med, utan snarare på grund av att den man som de skickade som exempel på hur de tänkt sig, såg mycket bättre ut än vad jag gör. Visst, en kostym sitter bra på mig, men det finns ju män som är stereotypt snygga, och där är jag inte, jag är mer en "acquired taste". Särskilt inte med tanke på att jag dessutom skulle behöva klippa både mig och skägget, få bort påsarna under ögonen (Hej alla sömnlösa nätter!) och allmänt inte se ut som en lätt lidande småbarnsfar. 

Men det kanske är precis det de letar efter? Då har jag ju turen på min sida!

När det kommit så här långt i processen är det dessutom viktigt att bara släppa taget. Det är inget jag nu kan göra för att påverka utgången av beslutet. Jag får aldrig veta varför de valde eller inte valde mig, och det kan ju vara så extrema faktorer som "vi ville ha någon som var brunögd med svart hår" till att "Fredrik påminner mig om min barndoms mobbare", och som sagt, det har ju inte jag någon kontroll över.

Det är alltid jobbigt när en option faller, men det är också bara att rycka på axlarna och göra minst lika bra, om inte ännu bättre, till nästa gång. Håll nu alla tummarna så får vi reda på resultatet nu på fredag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)