Seinfeld

Skrev för ett tag sedan att jag hade hittat tillbaka till bloggen, jag annonserade mer eller mindre att jag skrev nästan dagligen och att det var ett sätt att hitta uttryck, ventilera och kommunicera, allt på samma gång. Och så blev det helg. 

Nej, men ärligt talat, jag har hittat tillbaka och det är väldigt roligt att vara mer konstant. Jag känner att orden kommer lättare och jag hittar på formuleringar som försöker vara finurliga och som min son sa häromdagen, pappa du försöker jämt vara rolig, eller hur?

Uppenbarligen lyckas jag inte om det är så att fokus ligger på att jag "försöker". Just i dagarna kanske det inte är så himla konstigt med tanke på vad jag nämnde tidigare om vad som händer med vår 16-åriga katt. Den lätta och humoristiska tonen är inte lätt att bibehålla, och galghumor lider ju bara andra av. Fantastiska "coping mechanisms". 

Det jag har gått i tankarna i under en längre tid är bristen på en röd tråd genom bloggen, med mina andra bloggar har det ju varit resor över hela världen, mitt år i Frankrike eller livsfunderingar, men nu verkar allt handla om min ventil, att skriva av mig kring det vardagliga, som om någon faktiskt skulle "bry sig" om vad jag sätter på mig för strumpor på morgonen. Nej, riktigt så himla vardagligt och dagboksaktigt är det ju inte, men det jag menar är det är rätt basala grejer som ibland kommer. Visst det kanske är relaterbart, och det är ju det jag hoppas på, men som en röd tråd ett konstant tema?

Liknelsen slog mig i helgen. Jag är helt enkelt bloggosfärens Seinfeld, en show som stoltserar med att handla om just ingenting. Självklart, det är relationer, problem, komik och tragedi, men den lika väl som min blogg, handlar inte om någonting konkret.

Så det får ni bara ta.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor