Några få ord.
Och lite grann så är det som juli har artat sig. En lång helvetiskt varm månad där jag suttit under taknocken och ringt obekanta privatpersoner för att sälja VVS-tjänster. Jag som aldrig gillat B2C, alltså direktmarknadsföring eller business to customer, som det står för.
Jag kan väl inte direkt påstå att jag gillar det nu heller, jag hade hellre kunnat ta ledigt en månad, ladda batterierna och komma tillbaka hel och ren till mitt jobb på Brightvision och jobbat gentemot företagskunder. Det är roligare, enklare, mer strategiskt och inte lika repetitivt. Det är dessutom ett jobb som är mer uppskattat och lättare att bli uppskattad i. Du ringer inte och stör gamla faster Barbro mitt i hårdbrödssoppan som hon knappt har råd med för att hennes son ridit iväg på den nu döda faderns enda inkomstkälla, den trebenta mjölkkon Tula.
Men det till trots försöker jag att behålla min integritet. Jag tänker inte sälja till dig om det inte finns något behov. Jag tänker inte luras eller sko mig på dig för att du ska spendera pengar på en tjänst du inte behöver eller, i alla fall inte behöver just nu. Och jag har blivit tackad för den ärligheten ett par gånger redan under mina veckor på detta nya, livströtta jobb. Det känns ändå bra.
Jag har dock sökt och fått ett annat jobb där jag kommer att jobba parallelt, och kvällstid i den mån jag får till det, på ett sätt som är diametralt olikt allt annat jag någonsin gjort. Jag svarar på meddelanden och får betalt per meddelande jag får tillbaka. Enkelt penkelt, lätt som en plätt, tårta schmårta. Utbetalning i slutet av månaden som jobbas och inget mer än så. Men det är inte jag.
Att jag nu måste ta till med "hårdhandskarna" inom ekonomin, den personliga och den familjära, gör att jag tänker på Timbuktus gamla låt och raden som går: "De som ingen moral har, de ska bli rika."
Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att bli rik, tvekar på det, men moralen är på nedgång oavsett. Jag måste, om så blott för nån månad bara. Alla bäckar små und so weiter.
Fick tillbaka en fantastisk kommentar angående den roman jag har påbörjat, en kommentar som gjorde hela min dag, min vecka och fick min tro på mig själv att blomstra:
"Du är så jävla jävla jävla bra på att skriva! Jag har inte så mycket mer än så att säga. En dag, this I swear, kommer du att vinna priser!"
Planen är nu att skriva klart första kapitlet helt och hållet och skicka det till ett förlag och se om någon nappar, det vore ju fantastiskt att få den utgiven eller ett kontrakt på att kunna skriva mer. Det är ju så jävla roligt.
(TACK, DU VET VEM DU ÄR!)
Kommentarer
Skicka en kommentar