Inne och Ute



Hur mår du?Jag har i sanningens namn fler än en blogg. Jag vet, en riktig shocker, eller hur. Och de flera bloggarna jag har har olika syften, och inget som egentligen har med det andra att göra. Nej, nu låter jag väldigt och onödigt hemlighetsfull, det är inte något konstigt i det, det är bara ett sätt för mig att anonymt spy galla, ventilera eller vädra mina frustrationer över något. Oftast så är det privat, det är därför jag skriver anonymt, det är därför ingen läser och det är därför jag aldrig kommer att länka något till någon, förutom kanske min psykolog eller min redaktör, om jag nu lyckas samla tankarna på riktigt.

Så hur mår du? Älskade fråga. Tack för att just Du ställer den. Den får mig att stanna upp, känna efter och inåt, och det är ett sätt att egentligen visa att just Du bryr dig, att just Du tänker på mig och ett stilla omhuldande. Det går att läsa in mycket i frågan och en av de grejerna som jag läser in är ett tyst "jag älskar dig och ser dig för den du är".

Så hur mår jag? Just i dagsläget är det också den mest fruktade fråga då jag i ärlighetens namn inte riktigt vet, ut eller in, upp eller ner, dag ifrån natt - det kanske märks då jag sitter och skriver klockan 02:15 istället för att faktiskt gå och sova, eller göra "något vettigt". Jag är stressad, jag är ärrad, jag är sårad, jag är desperat, jag är eftertänksam, jag är tålmodig, jag är fundersam och jag försöker jobba på att vara öppen. Det är ett axplock i allt det som bygger upp mitt mående.

Vare sig den personliga, den ekonomiska eller yrkessituationen är vad den borde vara, och jag undrar nästan när jag kommer få slut på energi att orka resa mig upp, igen. Jag är inombords trasig och utombords fungerande, jag är inombords bruten men samtidigt hel, jag är inombords död, förlorad och borttappad utan att veta vem jag en gång var och jag är samtidigt mer mig själv än på mycket länge.

Jag är less på att klaga, jag är less på att känna mig defensiv, jag är också less på att jag hela tiden måste känna mig på helspänn och på min vakt.

Jag mediterar nu, var och varannan dag, jag försöker att träffa min psykolog varannan vecka om det går, men det finns inte tid för mig att göra någonting annat och stillheten är min vän.

Så, hur mår du?
 
Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)