Vi är på väg, som förr, mot mål vi aldrig skådat.

Att försöka bota min skrivkramp, dag 2. Eller dag 1. Eller kanske till och med dag 0. Jag bestämde ju mig igår, så vad blir resultatet T-X? Alla formaliteter åsidosatta, jag sitter i alla fall här igen. Med en tom sida och låter mig själv präntas ner.

"Sluta citera Dostojevskij och bara säg vad du tycker."

Memen har cirkulerat runt på mitt flöde de senaste 560 gångerna jag har öppnat upp Instagram. Den är rätt rolig i sin svartvita skrud, men får mig också att fundera, hur mycket Fjodor kan jag egentligen? Nej, okej, helt ärligt, jag kan inte komma på många citat från någon egentligen, oavsett om det är de gamla grekerna, romarna, fransoserna, ryssarna, spanjackerna eller ens svenskarna. Jag har läst väldigt mycket, och jag har tagit intryck, men citaten har liksom inte riktigt fastnat. Jag har många klassiker kvar, men sen i höstas har jag hunnit med Brott och Straff, Jane Eyre, Klockan klämtar för dig, Stolthet och fördom och Anteckningar från källarhålet. Detta utöver den poesi av av Anna-Greta Wide, Majakovskij och Iqbal jag läst, eller de poppsykologiska Flodhästen i vardagsrummet, Flodhästen i sovrummet och Kaosologi.

Ja, dammet hinner nästan aldrig lägga sig på mina nattduksböcker, men jag är ju onekligen inte den som läser mest. Eller flest. Det är i och för sig ingen tävling, men att hinna med några klassiker om året, för att finna röda trådar och inspiration, det är mäktigt. Det är också livsviktigt för mina idéer och min allmänbildning. Det är också en fristad för skenande ångesttåg rakt ut i intigheten. 

Jag vill säga att det damm som inte lägger sig på nattduksbordet, tyvärr har lagt sig på många av mina manus och trots att jag många gånger ursäktat mig själv, inför mig själv, med att "de samlar idéer", istället för att säga - "de ligger i malpåse", har jag nu kommit till insikt med det senare. Jag har inte varit ärlig med mig själv, och det är just därför den här självpåtagna övningen är så viktig för mig. Disciplin, uppriktighet och inga undanflykter.

Även om, och det ska sägas, mycket av den skaparglädje jag hade i somras/höstas/vintras försvann då mitt nya skrivhäfte och tillika nya penna som jag införskaffat för ändamålet plötsligt försvann från mitt skrivbord. Då blev det som om min idévärld blev besudlad.

Jag försöker hitta tillbaka. Dag 0. Eller 1. 2?

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor