Tunnhårig skribent finnes
Jag höll på att skriva gladare, men det kanske hade gett av fel signaler och skapat ramaskri: "Men barnen då Fredrik!" Jo de får mig att känna mig glad och må bra, men problematiken kvarstår att jag jobbar så pass mycket som jag gör för att kunna försörja båda två. Jag har Mammons hand på min axel och den är tung, otroligt tung. Som 24 karat guld ungefär.
Så att ha en liten oas i vardagen där jag får vara jag. och får utforska mig själv i skrift, det är fantastiskt. Både att det går, att jag kan och konstigt att jag inte kunnat göra detta förut. Men som min psykolog sade igår; "Det är väl inte jättekonstigt att man inte vet vem man är om man hela tiden måste tumma på sin person." Och det ligger nog mycket i det.
Jag har i omgångar lagt fram hela min persona för offentlig beskådning, både här och lite varstans, men nu har jag kommit till en plats i livet där jag knappt vet vem jag är själv, vilket föranledde det snack jag hade med min psykolog igår. Jag spelar så många roller, och jag har så många roller att försvarsmekanismerna dessutom också bildat en egen personlighet.
Jag är son, jag är pappa, jag är kontorsråtta, egenföretagare, konsult, poet, drömmande författare, f.d. kock, konsument, jag är vuxen, jag är Fredrik, jag är Scheike, jag är alla smeknamn däremellan, jag är nybörjare, jag är husägare, jag är husdjursägare, jag är trespråkig, jag är turist, jag är utlandssvensk, jag är, jag är, jag är. Men vem är jag när alla etiketterna är borta? Det var väl där någonstans jag fastnade.
Kan du definiera dig utan etiketter?
Kommentarer
Skicka en kommentar