Tomtar på loftet.
Tomten i närbild?
Varför är vi snälla?
Eller ja, kanske inte riktigt det som var grundfrågan, mer korrekt formulerad handlar den om människor tilltro till andra medmänniskors godhet. När börjar träningen med att misstro andra och deras avsikter?
Spanien är ett katolskt land, det spelar ingen roll hur mycket staten skulle separerat från kyrkan. Kulturen är katolsk och traditionen är katolsk. Det handlar ju ändå om samma land startade inkvisitionen - just det, den spanska inkvisitionen. Det handlar också om ett land som genom alla sina högtider firar helgon till höger och vänster och man är nästan lite konstig om man inte heter något ur den katolska namnlängden - för att få ett skyddshelgon - eller inte är lite smygkristen.
Det går ju inte direkt att sticka under stolen att julen, när man firar Jesus födelse, Trettondagen, när man firar att de tre vise männen kommit fram, eller påsken, när man ja, firar(?) död och uppståndelse, eller sörjer döden och firar uppståndelsen kanske? Det finns mycket mytbildning kring dessa högtider och framför allt kring jul och Reyes (Trettondagen) och traditionerna att ge presenter, till varandra, men framför allt till barnen är otroligt stark. Alla verkar fira lite olika men grundstommen står i alla fall kvar.
I vår familj, eller i alla fall från den traditionen som vi hämtat inspirationen till hur, framför allt hon, vill att våra barn ska fira så sker gåvorna från Jultomten till alla, eller från Reyes till alla. Du ställer ut saker för renarna och för tomten, eller för kamelerna och de tre vise männen, de äter en bit det, och lämnar gåvor - gärna också exakt det du önskat - under granen, eller under sockan för att hittas på morgonen. Ocu samma ritual finns också Det finns ingen som ger en gåva till någon annan. Otänkbart att jag, personligen, skulle kunna signera en gåva till mina barn eller ens till henne. Det skapar en fantastisk magi, det är sant. Den glädje och den spänning som barnen känner när de går och lägger sig på kvällen innan är fantastisk. Eller egentligen, samma barnatro på magin som de börjar uppleva under hela Decembermånad, om man nu ska vara petimäter.
Men vad lär sig barnen då?
Oerhört tråkig fråga eller hur, men den dök i alla fall upp.
Vad lär sig barnen?
Lär de sig att tro på att godhet finns mellan människor? Lär de sig att alla gåvor magiskt kommer till dem? Lär de sig att allt du önskar och pekar på, kan du faktiskt få? Ja, i min mening - lite av allt ihop.
Den svenska kulturen, den protestantiska kulturen, eller i alla fall den kulturen som jag och också mina vänner har vuxit upp med har lärt oss att tro på magin med nissar och tomtar, men också att se det goda i människor och att mamma och pappa faktiskt också kan vara snälla och ge oss saker. Det finns en pedagogisk vikt i det. Det tror jag mig i alla fall vara övertygad om, rätta mig gärna om jag har fel.
Vi måste väl kunna lita på att andra människor vill oss väl? Ja visst, en del av det och särskilt när vi går hem till andra och hämtar gåvor, handlar ju om de faktum att dessa människor som är utomstående vår kärnfamilj har skrivit till tomten eller Reyes "å barnens vägnar" och på så sätt önskat en gåva åt dem. Så är det då tanken som räknas? Kanske, men det är konstigt att aldrig få se deras tacksamhet just de här speciella datumen. Överreagerande moralkärring? Kanske. Men jag tror ändå att det skapar en skillnad i hur man sedan som vuxen förhåller sig till världen.
Kommentarer
Skicka en kommentar